Frustration
Jag vet inte vad det beror på. Har jag fått en släng av Tourettes? Den senaste tiden har vissa knäppa infall drabbat mig. Det började med att jag på E4:an till Stockholm fick en himla lust att stoppa ut handen och visa ett visst finger åt mina medpassagerare. Jag var varken arg eller irriterad, så varifrån den udda önskan uppstod är för mig ännu en gåta. Under samma biltur fretades jag också av att "moona" mina medpassagerare, fast med de kvinnliga behagen snarare än en vit rumpa. Igår, på väg till massagen, passerade jag en blänkande svart bil, parkerad strax bakom mig. Fick en sådan lust att dra med bilnyckeln längs med hela sidan. Tourettes igen? Avundsjuka över att min endast-tvättad-en-gång-på-snart-ett-år-bil inte glänser lika fint och inte är av lika ny årgång? Eller har jag bara en väldigt trist tillvaro för tillfället? Hm, vem vet?
Massagen igår föregicks av ett besök hos Thomas igen. Det smattrade bra i nacken och nu ska kotorna ligga rätt för stunden i varje fall. Ibland räcker det med en enda promenad med vovvarna, så hamnar allt snett igen. Fast det är lättare när man har en i varje hand. Då drar båda samtidigt, till skillnad från när man bara håller i en, som plötsligt justerar vår totala vikt till 10 meter längre fram åt höger.
Efter ett tyvärr nödvändigt intag av mat, så drog jag ner till Stockholm igår kväll. Fick mysa med både Ben och flickorna innan morgondagen grydde och det var till att studsa upp till ännu en arbetsdag. 7.50 satte vi oss i bilen, efter 8.20 klev jag inte ur förrän jag kom till jobbet - två timmar senare. Fy hundan vilka köer det var!!! Visst förstod jag att jag inte skulle vara solo på vägarna, men jag trodde den värsta rusningen skulle vara över. Det kanske den var också, men när det tar 20 minuter att förflytta sig drygt 3 km, då är det banne mig inte roligt.
Sedan förra blogginlägget, så har Ben och jag hunnit kakla en del av köket. Skitsmarta så lade vi upp kakelplattorna såsom vi skulle sätta fast dem, så vi snabbt kunde få dem på plats när vi väl kletat "geggan" på väggarna. Tjo, vad det gick, även om en hel del gegg hamnade på andra platser än väggen. På med plattorna och så... Nä? Vart tog eluttaget och telefonjacket vägen? Gräva, gräva och snabbt hittade vi dem under kletet. Bara det att vi inte hade förberett med färdigskurna plattor till telefonjacket. Ben skar snabbt och jag grävde och kletade med bitarna och till slut gick det. Snett och vint, vågigt och... Tja, det är ju personligt i varje fall!
I natt har jag legat och sniffat på spöken. Garanterat. Man har ju sett ett och ett annat avsnitt av "Det okända"! Mitt i natten, så kände jag någon stark tvållukt (eller om det var parfym). Inte Ben. Inte jag. Måste vara spöke. Eller så är det pga migränen jag fick en "lukt-villa". (Är ju inte första gången i så fall).
Massagen igår föregicks av ett besök hos Thomas igen. Det smattrade bra i nacken och nu ska kotorna ligga rätt för stunden i varje fall. Ibland räcker det med en enda promenad med vovvarna, så hamnar allt snett igen. Fast det är lättare när man har en i varje hand. Då drar båda samtidigt, till skillnad från när man bara håller i en, som plötsligt justerar vår totala vikt till 10 meter längre fram åt höger.
Efter ett tyvärr nödvändigt intag av mat, så drog jag ner till Stockholm igår kväll. Fick mysa med både Ben och flickorna innan morgondagen grydde och det var till att studsa upp till ännu en arbetsdag. 7.50 satte vi oss i bilen, efter 8.20 klev jag inte ur förrän jag kom till jobbet - två timmar senare. Fy hundan vilka köer det var!!! Visst förstod jag att jag inte skulle vara solo på vägarna, men jag trodde den värsta rusningen skulle vara över. Det kanske den var också, men när det tar 20 minuter att förflytta sig drygt 3 km, då är det banne mig inte roligt.
Sedan förra blogginlägget, så har Ben och jag hunnit kakla en del av köket. Skitsmarta så lade vi upp kakelplattorna såsom vi skulle sätta fast dem, så vi snabbt kunde få dem på plats när vi väl kletat "geggan" på väggarna. Tjo, vad det gick, även om en hel del gegg hamnade på andra platser än väggen. På med plattorna och så... Nä? Vart tog eluttaget och telefonjacket vägen? Gräva, gräva och snabbt hittade vi dem under kletet. Bara det att vi inte hade förberett med färdigskurna plattor till telefonjacket. Ben skar snabbt och jag grävde och kletade med bitarna och till slut gick det. Snett och vint, vågigt och... Tja, det är ju personligt i varje fall!
I natt har jag legat och sniffat på spöken. Garanterat. Man har ju sett ett och ett annat avsnitt av "Det okända"! Mitt i natten, så kände jag någon stark tvållukt (eller om det var parfym). Inte Ben. Inte jag. Måste vara spöke. Eller så är det pga migränen jag fick en "lukt-villa". (Är ju inte första gången i så fall).
Kommentarer
Trackback
