Plåtskrammel bak i bilen
Hujeda mig! Hur gör alla heltidsarbetande egentligen!? När ska man hinna gå till doktorn, tandläkaren, gynekologen, hårfrisören eller kiropraktorn? När ska jag boka massagetid, bilbesiktning eller verkstadsbesök? När jag var ledig på onsdagar, så förlade jag alla sådana aktiviteter till den lediga dagen, men nu när jag jobbar alla vardagar, så är det klart tuffare.
Inte nog med det. Att inte vara ledig mitt i veckan, innebär att jag aldrig känner mig utvilad. Inte sällan däckar jag när jag kommer hem från jobbet och på lektionerna har jag inte samma energi som förr. Ögonen har tapetklister i sig mest hela tiden. Till och med i älskogssitauationer är det bäst att inte blunda, för risken för att inte kunna få upp ögonlocken igen är överhängande.
Idag var det dags att köpa hundmat igen. Det går ju åt lite här hemma... Tre nya säckar á 15 kg blev det, och på köpet fick jag en fodertunna i plåt, som också den stuvades in i bagaget. Men under färden till dagis, så for den omkring som en skållad råtta bak i bilen och trots avsaknad av lösa delar, så åstadkom den ett fasligt oljud. Puh!
Jag älskar de där stunderna i vardagen, som får mig att skratta och må bra. Alltför ofta är det bekymmer och problem som tynger ens axlar, men så plötsligt kommer något roligt, som gör att man känner sig väl till mods under en lång tid framöver. Ett sådant tillfälle är mina hundpromenader i skogen. Att se vovvarna jaga varandra, busa och trilla omkull i gräset är så härligt och får mig alltid att le. Idag inträffade ett annat sådant tillfälle. På väg hem, med plåtskrammel i bilen och allt, så såg jag plötsligt en traktor på en åker. Inget konstigt med det, förutom att denna verkade stå stilla och plötsligt, helt utan förvarning, flög en höbal ut från den och in i en vagn. Ett par sekunder senare kom nästa bal som skjuten ur en kanon. Det var så oväntat och en himla rolig syn, så jag kunde inte annat än asflabba bakom ratten. Tur ingen såg mig...
Nu är det bara en arbetsdag kvar denna vecka, eftersom jag ska på mormors begravning på fredag. Jag har pratat med mamma och fått reda på tid, plats, klädsel etc. Det kommer att bli jobbigt, det vet jag. Även om jag vet att det var bäst för henne att få somna in, så är det svårt.
Inte nog med det. Att inte vara ledig mitt i veckan, innebär att jag aldrig känner mig utvilad. Inte sällan däckar jag när jag kommer hem från jobbet och på lektionerna har jag inte samma energi som förr. Ögonen har tapetklister i sig mest hela tiden. Till och med i älskogssitauationer är det bäst att inte blunda, för risken för att inte kunna få upp ögonlocken igen är överhängande.
Idag var det dags att köpa hundmat igen. Det går ju åt lite här hemma... Tre nya säckar á 15 kg blev det, och på köpet fick jag en fodertunna i plåt, som också den stuvades in i bagaget. Men under färden till dagis, så for den omkring som en skållad råtta bak i bilen och trots avsaknad av lösa delar, så åstadkom den ett fasligt oljud. Puh!
Jag älskar de där stunderna i vardagen, som får mig att skratta och må bra. Alltför ofta är det bekymmer och problem som tynger ens axlar, men så plötsligt kommer något roligt, som gör att man känner sig väl till mods under en lång tid framöver. Ett sådant tillfälle är mina hundpromenader i skogen. Att se vovvarna jaga varandra, busa och trilla omkull i gräset är så härligt och får mig alltid att le. Idag inträffade ett annat sådant tillfälle. På väg hem, med plåtskrammel i bilen och allt, så såg jag plötsligt en traktor på en åker. Inget konstigt med det, förutom att denna verkade stå stilla och plötsligt, helt utan förvarning, flög en höbal ut från den och in i en vagn. Ett par sekunder senare kom nästa bal som skjuten ur en kanon. Det var så oväntat och en himla rolig syn, så jag kunde inte annat än asflabba bakom ratten. Tur ingen såg mig...
Nu är det bara en arbetsdag kvar denna vecka, eftersom jag ska på mormors begravning på fredag. Jag har pratat med mamma och fått reda på tid, plats, klädsel etc. Det kommer att bli jobbigt, det vet jag. Även om jag vet att det var bäst för henne att få somna in, så är det svårt.
Kommentarer
Trackback
