Varit otrogen
Fredagen kom så äntligen, med en efterlängtad tjejmiddag på planeringen. Tyvärr blev det inte mer än en planering för mig, för migränen såg till så jag inte kunde åka i väg. Blomsterkvast hade redan inhandlats, busstiderna kontrollerade och magen var fylld av mat, eftersom jag inte ämnade äta sushi, men jag hade verkligen sett fram emot en trevlig kväll. Nu tog jag tåget till Stockholm i stället, till Bens lugna fram i stället för karaokens fartfyllda äventyr.
Jag trodde jag skulle bli bättre under lördagen (hade ju varit dålig sedan i onsdags eftermiddag), men på kvällen blev det etter värre. Trots regelbundet intag av mediciner, som ju brukar hålla värken i schack, så pulserade skallen likt en moraklocka på kvällen och natten. Det blev till att ta ett tidigt tåg hem till Storvreta på söndagen, eftersom jag inte mådde bra. Så himla tråkigt!!
Lördagen var tyvärr regning, men givetvis började det inte vräka ner förrän vi var på tryggt avstånd hemifrån. Mitt bland pommes och treo i Vasaparken, började det strila. Trots en rejäl stund bland fräcka Barpapapa-ryggsäckar och fiskpennor på Åhléns, så fortsatte himlens portar att stå vidöppna. I stället skuttade vi in på Konsum och shoppade lite bak-ingredienser och rusade hemåt i full galopp. "Blunda nu!" vrålade jag till flickorna medan vi rusade över Odengatan mot röd gubbe på väg till tunnelbanan.
Åter i Bens lägenhet var jag tvungen att vila ett par timmar innan jag kunde skrida till verket och baka kanelbullar med flickorna. Smör, socker och kanel hamnade både högt och lågt i köket, och plåten hade mer pärlsocker på sig än bullarna, men nöjda blev de små hjärtegrynen över sina egenhändigt styckade mästerverk. Och goda blev de ju!
Efter en natt full av puslerande (dels av migränen, dels av grannens oljud vareviga natt med tv och kittel-terror (?) med hysteriska skrattsalvor och skrik till följd), så vaknade vi när Linn kom in till oss i sängen. Bens barn är så himla duktiga - när Linn vaknar, så kommer hon och ligger tyst hos oss i en hel timme, trots att hon är vaken. När Nova och Simon också vaknade, så smög de in, hämtade datorn och en film och smög tillbaka till sitt rum och tittade på filmen i en timme. Linn har också lyckats sluta med nappen. Det har gått HELT smärtfritt och skedde efter en olycka. Ben skulle koka hennes nappar och råkade torrkoka, vilket gjorde att napparna smälte fast i kastrullen... Hon accepterade detta utan en tår och har inte sagt ett pip om nappen sedan dess. Så duktig!!
Lärare är jag ut i fingertopparna. Läste Novas veckobrev från skolan (hon går i ettan) och höll på att svimma. Hur kan utbildad personal, som ska lära barnen språkets mysterier, göra så många fel vad gäller var man sätter ut punkt!? Och dispositionen var urkass den med. Jag deklarerade högt för Ben att om den läraren hade gått i min nia, så hade hon fått IG i svenska! Och hur kul är det att låta sitt barn lära sig hos någon som inte ens kan sätta ut punkterna rätt? GRRR!
Så fort jag kom till Storvreta idag, så gick jag och Andreas och röstade. Tyvärr hade jag skjutit på det in i det sista, det här med att ta in information om vad partierna vill. Till riksdagen hade jag rätt bra koll, men inte till kommun och landsting. Se det blev till att rösta på det parti jag är med i till kommun och landsting, men jag var otrogen partiet och röstade på andra färgen till riksdagen. Så jäkla sviken som jag blivit av de blåa när det gäller sjukskrivning gör att jag måste rösta rött i år. Att kräva att någon som lider av i princip konstant migrän (bland annat) ska arbeta heltid på ett högstadium är för mig obegripligt.
Jag trodde jag skulle bli bättre under lördagen (hade ju varit dålig sedan i onsdags eftermiddag), men på kvällen blev det etter värre. Trots regelbundet intag av mediciner, som ju brukar hålla värken i schack, så pulserade skallen likt en moraklocka på kvällen och natten. Det blev till att ta ett tidigt tåg hem till Storvreta på söndagen, eftersom jag inte mådde bra. Så himla tråkigt!!
Lördagen var tyvärr regning, men givetvis började det inte vräka ner förrän vi var på tryggt avstånd hemifrån. Mitt bland pommes och treo i Vasaparken, började det strila. Trots en rejäl stund bland fräcka Barpapapa-ryggsäckar och fiskpennor på Åhléns, så fortsatte himlens portar att stå vidöppna. I stället skuttade vi in på Konsum och shoppade lite bak-ingredienser och rusade hemåt i full galopp. "Blunda nu!" vrålade jag till flickorna medan vi rusade över Odengatan mot röd gubbe på väg till tunnelbanan.
Åter i Bens lägenhet var jag tvungen att vila ett par timmar innan jag kunde skrida till verket och baka kanelbullar med flickorna. Smör, socker och kanel hamnade både högt och lågt i köket, och plåten hade mer pärlsocker på sig än bullarna, men nöjda blev de små hjärtegrynen över sina egenhändigt styckade mästerverk. Och goda blev de ju!
Efter en natt full av puslerande (dels av migränen, dels av grannens oljud vareviga natt med tv och kittel-terror (?) med hysteriska skrattsalvor och skrik till följd), så vaknade vi när Linn kom in till oss i sängen. Bens barn är så himla duktiga - när Linn vaknar, så kommer hon och ligger tyst hos oss i en hel timme, trots att hon är vaken. När Nova och Simon också vaknade, så smög de in, hämtade datorn och en film och smög tillbaka till sitt rum och tittade på filmen i en timme. Linn har också lyckats sluta med nappen. Det har gått HELT smärtfritt och skedde efter en olycka. Ben skulle koka hennes nappar och råkade torrkoka, vilket gjorde att napparna smälte fast i kastrullen... Hon accepterade detta utan en tår och har inte sagt ett pip om nappen sedan dess. Så duktig!!
Lärare är jag ut i fingertopparna. Läste Novas veckobrev från skolan (hon går i ettan) och höll på att svimma. Hur kan utbildad personal, som ska lära barnen språkets mysterier, göra så många fel vad gäller var man sätter ut punkt!? Och dispositionen var urkass den med. Jag deklarerade högt för Ben att om den läraren hade gått i min nia, så hade hon fått IG i svenska! Och hur kul är det att låta sitt barn lära sig hos någon som inte ens kan sätta ut punkterna rätt? GRRR!
Så fort jag kom till Storvreta idag, så gick jag och Andreas och röstade. Tyvärr hade jag skjutit på det in i det sista, det här med att ta in information om vad partierna vill. Till riksdagen hade jag rätt bra koll, men inte till kommun och landsting. Se det blev till att rösta på det parti jag är med i till kommun och landsting, men jag var otrogen partiet och röstade på andra färgen till riksdagen. Så jäkla sviken som jag blivit av de blåa när det gäller sjukskrivning gör att jag måste rösta rött i år. Att kräva att någon som lider av i princip konstant migrän (bland annat) ska arbeta heltid på ett högstadium är för mig obegripligt.
Kommentarer
Trackback
