emblasmatte

Äntligen syns det! Låg i en soffa i personarummet på lunchen, när en vikarie (välkänd) sade att han såg hur bebisen sparkade. Och det stämde! Det är första gången någon sett sparkarna, så det är roligt med ytterligare ett steg i rätt riktning. Jag satt själv och tittade på magen på eftermiddagen och det syns ju tydligt. Förut har jag alltid lagt upp handen så fort jag känt sparkar, så det har liksom inte funnits en chans att titta...

De förra graviditeterna har jag aldrig behövt kissa på nätterna, men nu måste jag jämt upp mitt i natten för att tömma blåsan. Undrar vad det beror på...



There's a first for everything. Även Embla lyckades med "första gången" idag, trots sina sju år. På skogspromenaden lekte hon med en boll hon hittat och efter ett tag grävde hon helt sonika ner den i skogen och täckte över den genom att putta tillbaka jorden med nosen. Hon har säkerligen gjort så även förr, men jag har aldrig sett det.

Och nästan första gången jag lyckades få med mig Johan ut på promenad också! Annars går vi alltid ensamma, men nu ställde han upp och följde med mig, eftersom jag påtalade att jag inte är något roligt leksällskap i skogen längre. Givetvis ställde han inte upp "gratis" - jag fick lova att han skulle slippa kvällspromenaden...