Att stoltsera med bristen på IQ



Har funderat en del. Småbarn brukar ju lära sig le vid ungefär en månads ålder (om jag inte minns fel). Men hur går det till egentligen? Visst, man säger att barnen härmar de vuxna och det låter ju logiskt. Men hur 17 vet barnet att det ler? Att det ska röra just vissa muskler, för att det ska bli precis som den vuxna gör? Jag menar, står man framför en spegel, så ser man att man gör rätt, men en bebis, som inte fattar mycket... Idag fick i varje fall Kevin till ett stort leende, men det måste ha varit en slump, för hur jag än smilar och kittlar i mungiporna, så kommer inga fler leenden förutom i sömnen. Eller ser jag så läskig ut...?

Har funderat kring tv-reklam också, framför allt två olika. Det ena är Clinique, som vill att vi köper deras produkter, som är 100% parfymfria. Hm, kan man köpa produkter, som är parfymfria till 50%...?

Den andra reklamen är nästan läskig. Det är Maria Montazami, som gör reklam för ett resebolag. Där gör hon uppenbarligen parodi på sig själv och säger superknäppa saker. En del tycker säkert det är härligt att hon kan driva med sig själv, men faktum är att eftersom hon gör parodi på sig själv, så betyder det ju att hon säger intelligensbefriade saker även i verkligheten. Med andra ord är hon väl inte helt 100 bakom pannbenet... Och skulle hon inte göra parodi på sig själv, så är det ju ännu värre. Ointelligent OCH omedveten...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0