emblasmatte

Det har varit stora skriverier i UNT om att vi nu är 200 000 invånare i Uppsala, och därmed får kalla oss storstad. Sveriges fjärde! Men trots epitetet, så finns det inget som ens får denna byhåla att leva upp till något av ens en småstads liv och rörelse. Att de dragit in julmarknaden i stan är ett sådant exempel. Nu, sista veckan före jul, så hyrs det ut platser åt knallar, som vill tjäna några kronor i julrushen. Men blir det något sålt? Vet inte ifall det beror på att knallarna erbjuds extremt få platser, eller ifall vi bara placerats på strategiskt usla ställen, men efter två timmar i morse gav de båda knallarna upp, som var placerade vid vår restaurangvagn. Inte en enda kund hade de fått. Kvar var bara Ben och en granförsäljare, som lyckats sälja sex granar på lika många timmar.


ALLT går att sälja i juletid! Eller?

Kevin har ÄNTLIGEN visat tecken på att han kan komma att acceptera mat! Och han har visat sig vara Mammas pojke - han sög nämligen ivrigt på en bit crêpes idag. Åh, så gott! Inte en enda grimas.

Har lyckats röja en tredjedel av tomten. Sedan är det bara att be en bön om snö på visningsdagen, för det spelar ingen roll hur jag fösökte kamma gräset - jätteområdena med ren ogräs eller ren gegga går bara inte att dölja. Man kan ju alltid strö ut ett tjockt lager löv, men jag tror spekulanterna blir misstänksamma, när det enda som hänger över tomten är en tall... Eller så kan jag råka glömma Embla på tomten, så ingen vågar går ut. ;)