emblasmatte

Att vänta tills Kevin blir sex månader känns bara jobbigt. Så igår lät vi honom få smaka fast föda för första gången! Eftersom Kevin inte har några syskon som snällt matar med sylt, så fick potatis bli debuten. Ska ju vara gott, har jag hört. Men Kevin går visst i mammas fotspår och grimaserade vilt åt den osmakliga sörjan. Att den spätts ut med bröstmjölk spelade ingen roll. Han rös till och med, flera gånger. Stackars barn...

Idag provade vi med något sötare (när man är van, så följer man inte slaviskt den gängse ordningen) och gav lite banan. Men shit, vilken kräsen unge! Inte ens det var gott. Jisses, kan han vara mer kräsen än mig och Johan!?

Såg att man kan köpa barnmatsburkar med potatis- och majs respektive morotspuré. Förvånar mig inte det minsta! I dagens stressade och lata samhälle, så känns det väl som ett acceptabelt alternativ i stället för att orka koka själv. Det tragiska är att jag säkert komma prova en sådan burk. I know... Men jag kan i varje fall erkänna mina lata sidor!