Hjälp, Homer Simpson är i min mage!
Oj, dagarna rusar i väg och jag hinner inte skriva i bloggen så ofta som jag vill. Men här kommer en uppdatering i varje fall!
I torsdags var Ben och jag på ultraljud. Tågproblem gjorde att Ben var en kvart försenad (trots taxi från stationen till Akkis; en kilometer typ för 152:-!!!) och därför blev vi sena. Men efter 30 minuter under apparaten konstaterades att allt såg helt normalt ut (otroligt vad de kan kontrollera: innersta delen av njuren, hjärtats fyra kammare, hjärnhinnan osv). Jag frågade efter könet och med största sannolikhet såg vi en liten snopp och pung. Jag kan alltså bara tillverka ena sorten... =) Orsaken till att jag känner så få sparkar uppdagades nog också: moderkakan är på framsidan av magen. Lite svårt att sparka så det känns genom den...
På ena bilden gapar barnet. Han ser precis ut som Homer Simpson!
På vänstra bilden ser man armen och ett utsträckt ben. På högra syns ena handen framför ansiktet.
Efter Akkis drog vi ner på stan och kollade in greken, som håller på att renovera inför nyöppningen av sin restaurang. Så fort det är klart, så kan Ben börja jobba där. Han är visst en tidsoptimist, insåg jag, då han först hade trott att han skulle kunna öppna ungefär vid den tidpunkt då vi var där. Nåja, han har ju bara kvar att bygga väggar kring en toalett, bygga en bardisk, måla, bygga omklädningsrum och lite annat smått och gott...
I lördags puttrade jag ner till Stockholm och helgen tillbringades med Ben och hans tre barn. På söndagen åkte vi till Kungsträdgården (och som vanligt var jag mer eller mindre grön i plytet när jag klev av tunnelbanan) och drog på oss skridskor, egna och hyrda. Ben stod för första gången i sitt liv på dessa livsfarliga skodon och nöjde sig med ett varv runt isen. Tre mindre granna vurpor blev det. Extra svårt hade han vid de tillfällen där det inte fanns någon rink att hålla sig i. Då fick han ta hjälp av Nova, som inte hade lätt att balansera en pappa, som väger 3-4 ggr så mycket som hon. Själv gled jag runt dubbelvikt med Linn framför mig. Jösses, vilken ryggvärk jag fick sedan! Nåja, kul hade vi i varje fall. Dock inte Embla, som var måttligt road av isen och att stå fastbunden vid ett träd och frysa om tassarna...
På måndagen fyllde Ben 50, men något firande ville han minsann inte ha. Efter lite tjat fick jag lov att bjuda över mamma och Denice (fick inte tag på lillebror) på fika. Vincent var med som en frisk fläkt och åt med stor aptit upp godsakerna som serverades. Jag hade inte köpt något till Ben, utan gav bort ett presentkort på en europaresa i vår. Kanske kan vi ta en weekend till Amsterdam. Nåja, jag ville inte bestämma tid och plats, så det fick bli ett presentkort.
Bens barn fick i helgen också veta om att de ska få ett syskon. Nova och Linn tog ett helt dygn på sig att inse att vi inte skojade. På söndagskvällen fick deras mamma också reda på det, plus att vi förlovat oss. Hon tog det verkligen inte bra. Sade att jag var psykiskt sjuk som förlovade mig med honom. Ringde på natten och berättade att hon var i chocktillstånd, men Ben lade bara på luren. Det är bara för henne att acceptera. Vad Ben gör med sitt liv har hon inget att göra med.
I akvariet har det hänt grejer! De förbenade ancistrusmalarna har snuskat sig och nu har jag upptäckt flera små minikopior av dem! Herregud, ska jag aldrig få slut på fiskarna i akvariet? Måste dumpa till skolan. Försökte febrilt ficka upp några av syndabockarna i fredags, men de gömde sig exemplariskt och jag fick inte tag på en enda. Nåja, nästa vecka ska jag hitta på nya tricks! På bilden syns en av de nytillkomna nära ytan, precis vid termometerns högra sida.
I torsdags var Ben och jag på ultraljud. Tågproblem gjorde att Ben var en kvart försenad (trots taxi från stationen till Akkis; en kilometer typ för 152:-!!!) och därför blev vi sena. Men efter 30 minuter under apparaten konstaterades att allt såg helt normalt ut (otroligt vad de kan kontrollera: innersta delen av njuren, hjärtats fyra kammare, hjärnhinnan osv). Jag frågade efter könet och med största sannolikhet såg vi en liten snopp och pung. Jag kan alltså bara tillverka ena sorten... =) Orsaken till att jag känner så få sparkar uppdagades nog också: moderkakan är på framsidan av magen. Lite svårt att sparka så det känns genom den...
På ena bilden gapar barnet. Han ser precis ut som Homer Simpson!
På vänstra bilden ser man armen och ett utsträckt ben. På högra syns ena handen framför ansiktet.
Efter Akkis drog vi ner på stan och kollade in greken, som håller på att renovera inför nyöppningen av sin restaurang. Så fort det är klart, så kan Ben börja jobba där. Han är visst en tidsoptimist, insåg jag, då han först hade trott att han skulle kunna öppna ungefär vid den tidpunkt då vi var där. Nåja, han har ju bara kvar att bygga väggar kring en toalett, bygga en bardisk, måla, bygga omklädningsrum och lite annat smått och gott...
I lördags puttrade jag ner till Stockholm och helgen tillbringades med Ben och hans tre barn. På söndagen åkte vi till Kungsträdgården (och som vanligt var jag mer eller mindre grön i plytet när jag klev av tunnelbanan) och drog på oss skridskor, egna och hyrda. Ben stod för första gången i sitt liv på dessa livsfarliga skodon och nöjde sig med ett varv runt isen. Tre mindre granna vurpor blev det. Extra svårt hade han vid de tillfällen där det inte fanns någon rink att hålla sig i. Då fick han ta hjälp av Nova, som inte hade lätt att balansera en pappa, som väger 3-4 ggr så mycket som hon. Själv gled jag runt dubbelvikt med Linn framför mig. Jösses, vilken ryggvärk jag fick sedan! Nåja, kul hade vi i varje fall. Dock inte Embla, som var måttligt road av isen och att stå fastbunden vid ett träd och frysa om tassarna...
På måndagen fyllde Ben 50, men något firande ville han minsann inte ha. Efter lite tjat fick jag lov att bjuda över mamma och Denice (fick inte tag på lillebror) på fika. Vincent var med som en frisk fläkt och åt med stor aptit upp godsakerna som serverades. Jag hade inte köpt något till Ben, utan gav bort ett presentkort på en europaresa i vår. Kanske kan vi ta en weekend till Amsterdam. Nåja, jag ville inte bestämma tid och plats, så det fick bli ett presentkort.
Bens barn fick i helgen också veta om att de ska få ett syskon. Nova och Linn tog ett helt dygn på sig att inse att vi inte skojade. På söndagskvällen fick deras mamma också reda på det, plus att vi förlovat oss. Hon tog det verkligen inte bra. Sade att jag var psykiskt sjuk som förlovade mig med honom. Ringde på natten och berättade att hon var i chocktillstånd, men Ben lade bara på luren. Det är bara för henne att acceptera. Vad Ben gör med sitt liv har hon inget att göra med.
I akvariet har det hänt grejer! De förbenade ancistrusmalarna har snuskat sig och nu har jag upptäckt flera små minikopior av dem! Herregud, ska jag aldrig få slut på fiskarna i akvariet? Måste dumpa till skolan. Försökte febrilt ficka upp några av syndabockarna i fredags, men de gömde sig exemplariskt och jag fick inte tag på en enda. Nåja, nästa vecka ska jag hitta på nya tricks! På bilden syns en av de nytillkomna nära ytan, precis vid termometerns högra sida.
Kommentarer
Trackback
