emblasmatte

I fredags kom sönerna hem från Kanarieöarna. Äldsta gossen plockade glatt fram spritflaskor och cigaretter, medan junior höll sig till godisbilar. Pepparkaksbruna var de i varje fall, så de har ju haft en lugn och skön semester med sin pappa.

På lördagen åkte Ben och jag in till Hijazz, för att se Hassans band OK Star Orchestra spela. Jag har sett dem förut, så jag visste att musiken skulle vara bra, men att jag skulle träffa så många jag kände, som förgylllde kvällen, hade jag inte förväntat mig!  Det var hiskeligt roligt att studera de dansande människorna också. Alla möjliga ryckiga stilar fanns hos de mer eller mindre berusade fansen. Vi blev kvar till klockan 1, klart längre än sömniga jag brukar vara uppe...

Idag har de senaste nätternas dåliga sömn gjort sig påmind genom huvudvärk. Huga! Jag som ska tillbringa hela morgondagen på universitetet med att diskutera uppsatser. Något som garanterat genererar migrän, men det är ju inte kul att ha det redan från början.

Igår grälade jag en del på telefonen med Bens ex, förresten. Jag har alltid respekterat henne, trots min irritation över hur hon beter sig, och valt att inte blogga om det eller prata med henne. Hon avskyr mig (enkom för att jag är tillsammans med Ben) och låter sina döttrar veta det. Nu senast har hon gått för långt när hon säger till flickorna att pappa kommer att älska nya bebisen mer än dem plus lagt till att de inte ska säga något till pappa. Hur genomruttet är inte det? Det enda som händer är ju att hon sårar sina barn med dessa lögner. Så jag konfronterade henne. Hon erkände att hon är en känslomänniska som säger saker utan att tänka ibland, och jag sade att det får man INTE göra inför sina barn. Men hon gnabbade på och påstod att Ben skulle gå under om jag lämnade honom (vad har det med henne att göra?) och vägrade tro på att Ben och jag kan vara lyckliga, när han brutit med alla andra kvinnor han varit med förr (vad har hon med det att göra?), hon tycker jag är psykiskt sjuk som förlovat mig med honom (vad har hon med det att göra) och undrar ifall vi nu med nya barnet ska flytta in i Bens tvåa (vad har hon med det att göra?). När hon pratar med Ben drar hon bara upp allt dåligt och menar att han är en vidrig männsika. Nåja, om han var så hemsk, så hade hon väl inte stannat i dessa sju år? I alla gräl drar hon upp gammalt. Hon kan verkligen inte släppa taget! "Ben fick mig att köpa en bil och det är bara problem med den" - Men sälj den då! Han flyttade ifrån henne för två år sedan! Bara för att hon inte fick svar dagen efter att hon fick veta att vi väntar tillökning, så tog hon kontakt med Familjerätten för att kräva svar på vad vi har planerat för framtiden. Hm... Hon klagar på att jag låter äldsta dottern träffa min hund kanske en gång i månaden, trots att hon är besvärsfri med allergimedicinen, men skaffar själv två hamstrar, som nu bor i flickornas rum. "Hon är inte allergisk mot pälsdjur, bara hundar" är hennes ologiska kommentar. Listan kan göras hur lång som helst.

Nä, nu tänker jag inte hålla mun. Vill hon strida, så har hon valt fel person. Så många strider har jag utkämpat, både enskilt och på insändarsidan i UNT, så jag är inte rädd för att ge mig in i fighten en gång till. Inte för min skull, utan för flickornas skull!