God fortsättning!
2010 ringdes ut medan Ben och jag skålade och raketerna ven. Flickorna fick sova vidare, eftersom de haft svårt att somna. Embla var inte alls glad åt allt smällande, så jag fick bara titta på raketerna i en knapp minut, innan jag gick in till henne, och hon bokstavligen satte sig på mig i soffan. Förhoppningsvis blir 2011 ett bra år!
På nyårsdagen blev Johan 15 år. Tänk att det är 15 hela år sedan han ruschade ut ur mig och blev årets förstfödda i Uppsala län 1996! I vanliga fall föds årets första barn inom en timme på det nya året, men 1996 dröjde det ända till 6.21. Jag vaknade inte ens förrän halv fyra på morgonen, och vem trodde då att min bebis skulle hinna komma ut först? Och trots att det är så länge sedan, så glömmer man inte. På hans "kalas" på eftermiddagen spelade vi "Hjärnsläpp" och en kategori handlade just om spädbarn. Och det visade sig att man precis kommer ihåg allt om bebisar - när första leendet kommer osv. Johan hade visst bra koll han med och kom tvåa. Han insåg att mormor inte skulle ställa upp på vågade nakenscener i en film trots en miljon dollar, att det är mest killarna i tonåren som är rasistiska och att hans mamma både inom sig och utåt sett tycker att det är "tanken som räknas" när man får paket.
Johan och jag har också kommit på att man kan se filmer när man vill på digitalboxen, så vi satte på Hannibal Rising. Nu är han 15 och får se vilken hemsk film han vill. Han får ju också gulla med flickor - men det måste han ju inte bara för att det är lagligt, betonade jag, och hade i bakhuvudet släktens udda "tradition" av att bli förälder i allt yngre år.
Nu måste jag ut med hundarna - igen. Aldrig att man kan få vila ut en dag. Tänk om jag ändå kunde spänna en pulka bakom dem, fast med tanke på hur de skuttar runt och kör slalom mellan alla träden, så skulle jag antingen bli åksjuk eller mosad mot en trädstam. Kanske bäst att använda sina egna aportlahästar och dra sig runt i snöskogen...
På nyårsdagen blev Johan 15 år. Tänk att det är 15 hela år sedan han ruschade ut ur mig och blev årets förstfödda i Uppsala län 1996! I vanliga fall föds årets första barn inom en timme på det nya året, men 1996 dröjde det ända till 6.21. Jag vaknade inte ens förrän halv fyra på morgonen, och vem trodde då att min bebis skulle hinna komma ut först? Och trots att det är så länge sedan, så glömmer man inte. På hans "kalas" på eftermiddagen spelade vi "Hjärnsläpp" och en kategori handlade just om spädbarn. Och det visade sig att man precis kommer ihåg allt om bebisar - när första leendet kommer osv. Johan hade visst bra koll han med och kom tvåa. Han insåg att mormor inte skulle ställa upp på vågade nakenscener i en film trots en miljon dollar, att det är mest killarna i tonåren som är rasistiska och att hans mamma både inom sig och utåt sett tycker att det är "tanken som räknas" när man får paket.
Johan och jag har också kommit på att man kan se filmer när man vill på digitalboxen, så vi satte på Hannibal Rising. Nu är han 15 och får se vilken hemsk film han vill. Han får ju också gulla med flickor - men det måste han ju inte bara för att det är lagligt, betonade jag, och hade i bakhuvudet släktens udda "tradition" av att bli förälder i allt yngre år.
Nu måste jag ut med hundarna - igen. Aldrig att man kan få vila ut en dag. Tänk om jag ändå kunde spänna en pulka bakom dem, fast med tanke på hur de skuttar runt och kör slalom mellan alla träden, så skulle jag antingen bli åksjuk eller mosad mot en trädstam. Kanske bäst att använda sina egna aportlahästar och dra sig runt i snöskogen...
Kommentarer
Trackback
