emblasmatte

Så då är det nu offentligt: i juli kommer mitt och Bens lilla kärleksbarn, om allt går som det ska. Nedan: till höger är huvudet. Armen är starkt vit längs med kroppen.



Allt har gått bra. Jag mådde bara illa i två veckor, men åksjuketabletterna gjorde vad de skulle, så det var aldrig något problem. Sjukt tidigt kände jag den första sparken: redan i vecka 12. Trodde det var omöjligt att känna så tidigt, men på ultraljudet i vecka 13 sparkade barnet på bild samtidigt som jag kände det, så jag vet att det inte bara är "knorr i magen". Fredagen den 7:e var vi på ultraljud, för att kolla att allt är bra. Risken för att få ett barn med Downs syndrom, eller annan kromosomstörning, i min ålder är 1 på 76. Efter ultraljudet och blodprov har de kommit fram till att risken just för detta barn bara är 1 på 20.000. Barnmorskan hade aldrig sett ett så bra resultat förut.

Dagen efter min 40-årsdag skrevs jag in hos barnmorskan. Jag valde att få samma som jag hade när jag väntade Andreas för 20 år sedan. Hon kommer ihåg mig eftersom jag är det enda sätet hon någonsin missat! Nu får hon chansen att missa nummer två... =)

Jag måste säga att vi nog rejält lyckats chocka dem som vi hittills avslöjat för. Ingen hade kunnat förutse att vi tänkt skaffa ett litet barn ihop. Andreas och Johan tycker det blir konstigt att få ett syskon när de är 20 respektive 15 år... Själv ser jag verkligen fram emot detta. Barnet kommer perfekt: min klass hinner gå ut nian och jag hinner inte påbörja en ny termin.

Även om graviditeten fört med sig många positiva saker, som att jag inte har sug efter godis längre, så finns det ett problem, med min huvudvärk. Jag får inte ta annat än Alvedon, och det är ju inte det bästa mot migrän precis... Försäkringskassan har dock godkänt min sjukskrivning, delvis pga att jag inte kan ta nödvändiga mediciner nu. Jag ska fortsätta jobba 75% denna termin är det tänkt. Om inte migränen sätter käppar i hjulet...