emblasmatte

Här hemma är jag den enda som lyckats klura ut hur man får toarullen in i hållaren. Men som den sanna pedagog jag är, så ska jag nog lyckas lära mina juveler innan terminen är slut... Man kanske skulle införa mer skola här hemma? Skriva en individuell utvecklingspaln efter att ha läst sina omdömen. "Denna termin ska jag förbättra städningen av mitt rum och förbättra mina kunskaper i köket". Vore kanske en idé!



Annars är det ovanligt lugnt. Johan lan:ar hos en kompis och Amber är utlånad till en hundkunnig tjej, som ska drilla henne lite. Inte för att det lär behövas på ett tag, för med främmande männsikor är Amber alltid exemplarisk. En familj från Hedemora vill gärna träffa henne, för att troligen ta över henne. Kanske blir det nästa helg. Det känns konstigt att kunna gå omkring i huset utan en svans som följer efter eller som ska busa med Embla. Ingen som ska sitta bredvid i soffan. Ingen som kommer med dyblöta pussar. Suck. Men jag vet att det är det allra bästa för Amber. Det är det som är viktigast. Även om det svider i hjärtat.

Om hjärtat svider, så är det inget emot skalljäkeln. Aldrig att man slipper migränen. Fredagen kändes bra ända fram till middagen, då flimret kom. Bara att lägga sig i ett mörkt rum... Snart våldgästar jag neurologen om de inte skickar en kallelse snart! Inflammationen (?) i axeln är värre än värst också. Men snart, då ska jag må bra! *hoppas*