Hur gör man med bebisar!?

Jag är egentligen en nattmänniska. Bara jag får sova ut på morgonen! De senaste dagarna har verkligen varit helt knäppa, när det gäller att sova. Har fått passa på när det fungerat med kliandet, oavsett om det är dag eller natt. Och vid midnatt infinner sig ofta lusten att fixa, så även igår. Vid midnatt drog jag igång projekt "montera barnvagnen". Det gick över förväntan! Ben hade också monterat spjälsängen (jag höjde bara botten), så nu står två nymonterade prylar i sovrummet.



Idag försökte jag få tag på madrassen och nystarts-boxen, men ingetdera hade ännu kommit in. Lyckades dock shoppa en del annat, som tre bodies (bodisar på svenska!?) och täcke till spjälsängen. Hemmet blir mer och mer färdigt inför ankomsten! Frågade förresten på Barnens Hus, novis som man är efter alla dessa år, hur man gör med en mjuklift. Tidigare har jag bara haft den hårda varianten, med madrass som man bäddar. Den unga killen, garanterat barnlös och säkert rätt okunnig på barnvagnsområdet, försökte krysta fram ett svar. Jag tror dock att det är svårt att få till formen på en madrass, men han föreslog att bebisen kunde ligga på en filt i liften. Så dår får det väl bli så då...

Ja, man är verkligen amatör. Det är 20 år sedan jag hade en sommarbebis, och funderingar som "ska de sova med ett sådant här tjockt täcke i spjälsängen mitt i kokheta sommaren?" dyker konstant upp i huvudet. Minns att de har svårt att reglera värmen själv, och jag vill ju inte en kokande eller iskall bebis. Börjar tvivla på att det är som att cykla (har man en gång lärt sig, så kan man för alltid), fast minnet kanske snabbt återkommer när sonen väl är här. Hoppas!!!


Hm, så här minns jag inte att man gjorde. Kanske nya forskarrön?

På väg hem från stan på motorvägen roade jag mig med att fundera på hur det skulle gå ifall jag "råkade" åka över i motsatt färdriktning via en katastroföverfart (eller vad de kallas). Jösses, jag skulle inte komma långt innan jag skulle krascha! Fast å andra sidan är det väl inte helt verklighetstroget, då bilarna i omkörningsfilen säkert skulle upptäcka mig och hinna kasta sig in i högerfilen. Ändå är det fascinerande att flera människor ändå lyckats åka en ganska lång sträcka i fel körriktning på motorvägarna i landet utan att en olycka sker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0