Kevin har brutit nyckelbenet!
Nu har det gått några dagar sedan jag sist skrev. Tiden rusar iväg och man har inte många minuter till övers mellan amningar, blöjbyten och sovande bebis på magen... Fast jag klagar inte! Tycker det är underbart att bara ligga och titta på honom, lille Kevin. Han är så fin! Två små söta skrattgropar har han fått, hoppas de blir kvar.
Amningen har gått bra och mjölken rann till som väntat efter tre dygn. Fast jag har inte haft sådana problem som tidigare, då hela sängen blötts ner av mjölk. Sover med BH och amningskupor, men eftersom Kevin ska äta stup i kvarten, så blir brösten inte sprängfyllda. Måste nog börja med napp, för när han vaknar på natten, så ligger han och äter i uppemot en timme, sedan somnar han (och så småningom jag), men en timme senare brukar han vakna av att han behöver rapa eller har bajsat. Och efter det duger bara bröstet igen, så jag "mjölkas" mest hela natten. Jag har bara fått uppemot tre timmars sömn varje natt nu i en veckas tid. Märker dock att jag klarar sömnbristen bättre nu som 40-åring. Antagligen för att man som 20-åring är mer beroende av att få sömn (och ovan att bara få sova stötvis), men nu som "vuxen", så klarar kroppen det bättre.
Tidigare har bröstvårtorna tagit en hel del stryk i början också, och blivit såriga och blödande. Det har jag sluppit denna gång. Över lag känns det som att denna första tid har gått bättre än tidigare. För 15 år sedan fick jag exempelvis läggas in på neonatal efter 10 dagar, eftersom Johan inte gick upp i vikt som han skulle.
På fredagen kom "BB på väg" och hälsade på. Allt vara bara bra, och hon tog ett blodprov (PKU) på Kevin (rutin). Sedan har de ringt varje dag för att kolla att allt varit bra och frågat om vi tyckt att de ska komma hit (vilket vi tackat nej till). Idag var det dags för återbesök på sjukhuset och läkarkontroll. Det blev en himla lång väntan, eftersom läkaren blev bortkallad till akuta ärenden hela tiden, men till sist fick vi det avklarat. Allt var bara bra - Kevin vägde nu 3920 gram (bara gått ner 3%) och alla fysiska test klarade han galant. Däremot meddelade läkaren att Kevin brutit nyckelbenet till vår stora förvåning! Men det visade sig att det skett vid förlossningen och inte alls är ovanligt för större bebisar. Det är meningen att det ska gå av, så de inte fastnar. Kevin har dock aldrig gnällt eller så, och är lika stark i båda armarna, så han har inte haft ont av det. Det enda som märks är att det är en liten knöl på hans högra nyckelben.
Om jag nu råkar ha en gammal svenskelev som läser detta, så har ni här sett ett finfint exempel på säljande rubrik. Jag har ju arbetat en del med att kunna se bakom rubrikerna, att locka till läsning med en smaskig rubrik, men när man läser texten, så är det inte så illa som man trodde efter att bara ha läst rubriken. Hälsar hon som är lärare ut i fingerspetsarna...! =)
Amningen har gått bra och mjölken rann till som väntat efter tre dygn. Fast jag har inte haft sådana problem som tidigare, då hela sängen blötts ner av mjölk. Sover med BH och amningskupor, men eftersom Kevin ska äta stup i kvarten, så blir brösten inte sprängfyllda. Måste nog börja med napp, för när han vaknar på natten, så ligger han och äter i uppemot en timme, sedan somnar han (och så småningom jag), men en timme senare brukar han vakna av att han behöver rapa eller har bajsat. Och efter det duger bara bröstet igen, så jag "mjölkas" mest hela natten. Jag har bara fått uppemot tre timmars sömn varje natt nu i en veckas tid. Märker dock att jag klarar sömnbristen bättre nu som 40-åring. Antagligen för att man som 20-åring är mer beroende av att få sömn (och ovan att bara få sova stötvis), men nu som "vuxen", så klarar kroppen det bättre.
Tidigare har bröstvårtorna tagit en hel del stryk i början också, och blivit såriga och blödande. Det har jag sluppit denna gång. Över lag känns det som att denna första tid har gått bättre än tidigare. För 15 år sedan fick jag exempelvis läggas in på neonatal efter 10 dagar, eftersom Johan inte gick upp i vikt som han skulle.
På fredagen kom "BB på väg" och hälsade på. Allt vara bara bra, och hon tog ett blodprov (PKU) på Kevin (rutin). Sedan har de ringt varje dag för att kolla att allt varit bra och frågat om vi tyckt att de ska komma hit (vilket vi tackat nej till). Idag var det dags för återbesök på sjukhuset och läkarkontroll. Det blev en himla lång väntan, eftersom läkaren blev bortkallad till akuta ärenden hela tiden, men till sist fick vi det avklarat. Allt var bara bra - Kevin vägde nu 3920 gram (bara gått ner 3%) och alla fysiska test klarade han galant. Däremot meddelade läkaren att Kevin brutit nyckelbenet till vår stora förvåning! Men det visade sig att det skett vid förlossningen och inte alls är ovanligt för större bebisar. Det är meningen att det ska gå av, så de inte fastnar. Kevin har dock aldrig gnällt eller så, och är lika stark i båda armarna, så han har inte haft ont av det. Det enda som märks är att det är en liten knöl på hans högra nyckelben.
Om jag nu råkar ha en gammal svenskelev som läser detta, så har ni här sett ett finfint exempel på säljande rubrik. Jag har ju arbetat en del med att kunna se bakom rubrikerna, att locka till läsning med en smaskig rubrik, men när man läser texten, så är det inte så illa som man trodde efter att bara ha läst rubriken. Hälsar hon som är lärare ut i fingerspetsarna...! =)
Kommentarer
Trackback
