emblasmatte

Sitter här hemma och är trött på allt rättande. Näsan producerar snor i raketfart och slemmet i halsen vägrar ge med sig. Längtar efter en dunderkur med ingefära, men läste på internet att det kan leda till sammandragningar/ missfall/ för tidig födelse för gravida, så det blir till att fortsätta snörvla i stället.

Har funderat en del på förlossningar och proceduren direkt därefter. Bland det första man som förälder vill veta är vilket kön det blev. Sedan vill man räkna fingrar och tår, följt av veta hur tung och lång bebisen är. När Andreas föddes var han bara 49 cm kort till min besvikelse. Inte ens en halvmeter! Men med tiden har jag kommit på att många bebisar föds som "cone heads" efter utdragna förlossningar. Inte konstigt att de barnen blir flera cm längre vid en mätning! Andreas är född i sätesbjudning och hade därför ett alldeles runt huvud. Så varför bryr man sig så mycket om de futtiga cm som skiljer alla nyfödda? Då säger ju ändå vikten mer om hur stort barnet är.



Förbenade husläkarmottagning! Efter 37 min i telefonkö har jag bara lyckats gå från plats 5 till 2. Läge att ge upp? Den enda fördelen när jag hörde till vårdcentralen var att de kunde ringa upp när det var min tur. Men å andra sidan var läkarkompetensen skit, så jag ångrar ändå inte mitt byte till en privat klinik.

I går satt jag på apoteket och väntade också. Det tog eeeevigheter att expediera de fem före mig, och som underhållning tvingades vi lyssna på inspelat fågelkvitter. Tänk att något så fint kan bli så irriterande efter en stund! Kunde ha strypit fåglarna om de funnits på plats... (Fast egentligen borde jag väl ha strypt den särdeles långsamma expediten, men i så fall hade jag ju aldrig fått min nässpray och mina kleenex...)