Polisen i Sävja Hills...
Dagen D var här. Dagen då jag inte längre kunde ligga på magen på massagen. Efter en bökig ställning, till hälften liggandes på mage, till hälften på sidan, så lyckades massören knåda ut alla stress ur musklerna. Och bebben var nöjd i magen också! Fast visst kan man slappna av på ett helt annat sätt när man får ligga på mage. Men det får dröja! Det jag reagerade mest på var ändå avsaknaden av ränderna i ansiktet, som jag alltid får efteråt. Men eftersom jag inte hade ansiktet i "hålet", så såg jag helt normal ut efteråt.
Idag har jag också kommit till en egentligen självklar - men ack så underskattad - insikt. När jag kom till jobbet på morgonen parkerade jag vid en stor isfläck. När jag åkte efter lunch, så hade isfläcken lytt kemins lagar och smält i värmen, varpå jag fick simma fram till bilen. Inte världens snyggaste sorti framför polismännen som stod och pratade med några ungdomar. Dessa testade polisernas gränser genom att säga "Polis, polis, potatisgris", fast lyckligtvis under glada former. Ingen blev arresterad i min närvaro i varje fall...
Det var lite ombytta roller också. Poliserna åt inget, medan jag mumsade i mig två munkar på vägen till massagen...
Nu har Andreas fixat webkameran också, så nu kan Ben få se mig med när vi snackar på Skype. Även om jag föredrar att prata med en lur i handen, så älskar jag att titta på honom medan vi pratar! Det finns inget som gör mig lyckligare än att ha honom nära mig och med kamerans hjälp, så kommer han ju lite närmare, blir lite mer levande. Tills vi kan ses nästa gång...
Idag har jag också kommit till en egentligen självklar - men ack så underskattad - insikt. När jag kom till jobbet på morgonen parkerade jag vid en stor isfläck. När jag åkte efter lunch, så hade isfläcken lytt kemins lagar och smält i värmen, varpå jag fick simma fram till bilen. Inte världens snyggaste sorti framför polismännen som stod och pratade med några ungdomar. Dessa testade polisernas gränser genom att säga "Polis, polis, potatisgris", fast lyckligtvis under glada former. Ingen blev arresterad i min närvaro i varje fall...
Det var lite ombytta roller också. Poliserna åt inget, medan jag mumsade i mig två munkar på vägen till massagen...
Nu har Andreas fixat webkameran också, så nu kan Ben få se mig med när vi snackar på Skype. Även om jag föredrar att prata med en lur i handen, så älskar jag att titta på honom medan vi pratar! Det finns inget som gör mig lyckligare än att ha honom nära mig och med kamerans hjälp, så kommer han ju lite närmare, blir lite mer levande. Tills vi kan ses nästa gång...
Kommentarer
Trackback