Vem är Besserwisser i skogen?
På dagens promenad, för en gångs skull på decennier (känns det som) i strålande solsken och med temperatur över nollan, så mötte Embla och jag en man. Innan mötet kopplade jag henne, och när vi möttes sade han med sin bästa förmyndarröst:
- Ja, det är bäst att du har henne kopplad, för enligt Jaktlagens paragraf 17 måste man ha hundar kopplade när det är så här mycket snö.
- Nä, det måste man inte alls, bara man har hunden under uppsikt. Jag har också läst lagen, kontrade jag.
- Hrm, men även om man tror att man har koll på hunden, så kan den springa iväg efter vilt.
- Jag har haft henne i sju år och det har aldrig varit något problem. Dessutom tycker hon inte om djupsnö, fortsatte jag. Då valde han att gå därifrån och jag prisade att jag varit smart nog att läsa lagen ordentligt. Men vem var egentligen mest Besserwissser i denna situation...?
Den extralånga promenaden kändes skön och med stämningen på topp åkte jag till skolan för att ha dagens enda lektion (den sista på schemat). Att jag aldrig lär mig att eleverna är trötta och uttråkade klockan två på eftermiddagen i slutet av veckan! Helst ville de gå hem, men annars ville de bara göra något roligt. "Vi ska börja på ett nytt projekt" sade jag glatt , men möttes av suckar, stön och himlande ögon. Det kanske är bättre att dra igång nya projekt på morgontid... Nåja, de kom igång utan större problem och det blir nog bra i slutändan!
Andreas har visat sina finaste sidor än en gång, för igår kväll kom han hem med en present han köpt till bebisen. Det var en urgulligt gosedjur (som var dyrt!). Han hade inte bara tagit ett på måfå, utan noga tänkt över sitt val. Bebisar tycker om när det sticker ut grejor, så denna elefant med snabeln var perfekt. Dessutom har den en fluffig svans och mysiga strån på huvudet, som bebsien kan gosa med. Och färgen är neutral, ifall det mot förmodan skulle poppa ut en liten syster i stället för bror. Puss, Andreas! Jag blir extra glad när jag vet att han accepterat att han ska få ett syskon när han är 20.
- Ja, det är bäst att du har henne kopplad, för enligt Jaktlagens paragraf 17 måste man ha hundar kopplade när det är så här mycket snö.
- Nä, det måste man inte alls, bara man har hunden under uppsikt. Jag har också läst lagen, kontrade jag.
- Hrm, men även om man tror att man har koll på hunden, så kan den springa iväg efter vilt.
- Jag har haft henne i sju år och det har aldrig varit något problem. Dessutom tycker hon inte om djupsnö, fortsatte jag. Då valde han att gå därifrån och jag prisade att jag varit smart nog att läsa lagen ordentligt. Men vem var egentligen mest Besserwissser i denna situation...?
Den extralånga promenaden kändes skön och med stämningen på topp åkte jag till skolan för att ha dagens enda lektion (den sista på schemat). Att jag aldrig lär mig att eleverna är trötta och uttråkade klockan två på eftermiddagen i slutet av veckan! Helst ville de gå hem, men annars ville de bara göra något roligt. "Vi ska börja på ett nytt projekt" sade jag glatt , men möttes av suckar, stön och himlande ögon. Det kanske är bättre att dra igång nya projekt på morgontid... Nåja, de kom igång utan större problem och det blir nog bra i slutändan!
Andreas har visat sina finaste sidor än en gång, för igår kväll kom han hem med en present han köpt till bebisen. Det var en urgulligt gosedjur (som var dyrt!). Han hade inte bara tagit ett på måfå, utan noga tänkt över sitt val. Bebisar tycker om när det sticker ut grejor, så denna elefant med snabeln var perfekt. Dessutom har den en fluffig svans och mysiga strån på huvudet, som bebsien kan gosa med. Och färgen är neutral, ifall det mot förmodan skulle poppa ut en liten syster i stället för bror. Puss, Andreas! Jag blir extra glad när jag vet att han accepterat att han ska få ett syskon när han är 20.
Kommentarer
Trackback
