emblasmatte

Grattis sonen, 20 år idag! Fast eftersom det är söndag, så kunde han inte fira denna högtidsdag med ett besök på Systemet... Några av våra släktingar kom och vi firade med nybakat fikabröd och morotstårta. Genast blev min enorma mage ÄNNU större! ;) Tycker det är lite kul att jag är 40, äldsta sonen 20 och yngsta sonen (snart) 0...

Har tillbringat ett dygn hos Kärleken och hans två flickor i Stocholm också. Tyvärr fick jag huvudvärk men det är ändå alltid skönt att få tillbringa tid med Ben. Vi tog bilen in till Söder för att shoppa en examenspresent åt Andreas. Först skröt jag över hur fantastiskt Sockholm är, där man kan få parkera gratis centralt. Det finns ingenstans i hela Uppsala, där du kan parkera utan att betala överpriser. Men snart fick jag äta upp lovorden. För att ta oss från Folkungagatan, så åkte vi runt på tjugoelva gator, med enkelriktningar, dead-ends eller påbjudna högersvängar (fast vi ville till vänster). Snurrade runt i evigheter innan vi kom därifrån. ALDRIG att man behöver irra så i Uppsala! =)

Nåja, tur att man inte är skraj bakom ratten i varje fall. Det skulle vara jobbigt, eftersom jag alltid blir åksjuk på tunnelbanan och därför helst tar bilen...



Annars har det varit mindre lätt att städa här hemma. Andreas poppade popcorn i fredagsnatt, men när han tittade till påsen efter 70 sekunder, så stod den i lågor i micron. Det stinker här hemma, men jag har i varje fall lyckats få ut den inbyggda apparaten till altanen. Och popcornpåsen blev ju fin...

Hann inte göra allt innan dagens gäster kom, så jag flyttade diskret all tvätt till min säng. Nu MÅSTE jag vika den, för annars kan jag inte lägga mig. Pust, som om det är det jag orkar med efter en utpumpande dag... Nåja, Johan hjälpte mig vika det mesta (även om han slappar på tvätten på bilden).

"Åh, mamma, vet du vad jag har hittat? Jättestora tussilago, typ 40-50 cm höga, och vid denna tidpunkt på året och allt!" Lika stolt som när jag var fem och skulle visa något nytt jag lyckats rita ner på ett papper. Lyckan blev dock kortvarig, då min kloka mor berättade att det finns blommor som liknar tussilago väldigt mycket, men inte är det. I ett nafs smulades bilden sönder framför mina ögon, där jag leende står med ett knippe maskrosor framför Guiness rekord-kamera. Nåja, vad är väl ett världsrekord...?

Trots att hjärnan bara fått Strindberg, ångbåtskommisionär och Röda Rummet inpräntat i sig de senaste dagarna, så har jag ändå lyckats klura ut en present åt sonen. Hoppas han blir nöjd! Men det tror jag. Han skulle bara våga annat... =) Nu återstår bara en studentpresent. En Iphone 4 för sju lakan? Eller en laptop för 13 lax? Nja, efter bilens reparationer, så återstår en sisådär 30-40 pix. Får bli en telefon från Barnens Hus... Kan ju vara rolig den med. Dessutom kan kommande lillebror ärva den om ett år eller så! ;)



Vågade ställa mig på vågen idag och såg att de senaste två månadernas frosseri gett resultat. 10 kilo har jag gått upp! Hu, nu får jag skärpa mig. Inte konstigt att magen är stor, när de allra flesta kilona hamnat där (eller som vätska i mina fötter). Kommer väl bli kallad "Grodan Boll" snart.

Nähäpp, nu tänkte jag försöka sova. Det tar oerhört på krafterna att ha två ton rättningsarbete samtidigt som man ska jobba hela dagarna. Får huvudvärk dessutom. Hm, kan man inte snabbspola framåt ett par-tre dagar? Vore skönt att ha allt avklarat!

Nej men.... Är helgen redan slut!? Vart tog den vägen? Nåja, har fått tillbringa ett par dagar med Kärleken och laddat batterierna igen. Det behövs nu när årets mest intensiva vecka ligger framför mig. Men knappt hann Ben åka hem igen, förrän hjärtat åter fallit tillbaka i sin techno-rytm. Risken för migrän flerfaldigades i ett slag...

Håller på att rätta författarporträtt (förutom när hjärnan strejkar och kräver paus). Eleverna hade tre författare att välja på och av någon outgrundlig anledning har 90% av dem valt Strindberg. Ledsnar man på att läsa om karln, eller? Ett fåtal valde Selma Lagerlöf, medan ingen valde Fröding, trots att jag sade att det var min favorit. Nåja, tur att jag kan varva med PRAO-artiklar från åttorna!



Andreas har lyckats klämma ur sig en önskelista, så här sju dagar före 20-årsdagen. Jippie, tänkte jag, men ni vet vad man säger: man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Listan var förvisso lång, men majoriteten bestod av konstiga tekniska prylar eller väldigt diffusa önskningar typ: snygga t-shirts eller spel till Playstation 3. Öh... Lätt att det blir fel där! Tänk att man aldrig blir nöjd...

Det har varit fint väder i helgen och Ben och mina söner har varit väldigt flitiga i trädgården och röjt och klippt gräset. "Nu ser det inte ut som en ödegård där hemlösa bor", kommenterade Ben med rätta. Tack mina killar! Jag hade aldrig kunnat fixa det själv, när jag inte kan böja mig utan att stå med benen som i en cirkelbåge och blir andfådd av två sekunders ansträngnig...

Tjoho! Bilen gick igenom ombesiktningen! Tyvärr krävdes det 15.000:- för att få bilen körduglig (i deras ögon), men nu hoppas jag den ska rulla på utan probelm ett tag. Det är himla dyrt med bil...

Det började i onsdags morse, när jag var uppe med tuppen för att hinna till Carglass klockan 8.00. Satt i deras väntrum och ordnade med nationella provresultat medan de fixade bytet av vindrutan, som skulle ta 2,5 timmar. Men det kan löna sig att sitta där - rutan blev bytt på bara 1,5 timmmar! ( Eller så slarvade de för att bli av med mig...)

I stället för att åka till drop-in på torsdag morgon, så chansade jag att åka på onsdagen efter jobbet. Hade tur och behövde bara vänta 20 minuter. Nu kan jag äntligen stryka besiktningen från min alltför långa to-do-lista!

Idag kunde jag då sova ut, och dagens enda arbetsmoment bestod i att ta hela 9C (det blev 28 elever) till UNT:s mediecenter. Himla trevligt blev det och klassen glänste genom att prestera topp-resultat på dilemma-frågor. Så många grupper med högsta poäng hade han aldrig haft! Här ett foto, som togs och som nu ligger ute på deras hemsida: (jag sitter längst fram, i cerise tröja)



Andreas student och födelsedag närmar sig med stormsteg och jag har ingen aning om vad jag ska köpa åt honom. En tjej hade fått ett smycke på studenten, men en kille...? Och eftersom han fyller 20, så vill man ju att det ska vara något minnesvärt. Suck, det får bli nästa veckas panikprojekt...

Idag tog jag dagens födelsedagsbarn Embla ut på promenad. Hon skuttade glatt omkring i skogen och jag flåsade som en blåsbälg efter. Herregud, undrar om det verkligen är normalt att bli så här konditionslös! Minsta lut uppåt och jag får mjölksyra i benen och lungorna känns som att de inte är större än två ärter... Nåja, dagens promenad med nyblivna sjuåringen gjorde i varje fall att den fakta jag trodde jag besatt om tussilago drastiskt har förändrats. För det första, så trodde jag inte man kunde hitta tussilago nu, och för det andra så var de 40-50 cm höga! Jag trodde inte de blev mer än typ 15 cm. Men det kan inte ha varit maskrosor: stjälkarna var "fjälliga" och det fanns inga maskrosblad vid marken.

Intensivt spanar jag i varenda por i ansiktet. - Är det... - Nä. Eftersom jag pussade Bens yngsta i helgen, och hon därefter visade sig få en svinkoppa även vid läppen, så är risken stor att också jag drabbats. Snygg man blir de sista veckorna i skolan i så fall...

Efter en tupplur i fredags efter jobbet, för att få bort huvudvärken, så åkte jag ner till Ben och hans barn. Lugn kväll, men natten blev allt annat än det... Trots att han bara har två grannar, så har de under honom konstant varit ett störande moment. De har något jobb, som gör att de kommer hem mitt i natten, och då ska de se på inspelade tv-program på hög volym (även mitt i veckorna).Men de senaste dagarna har de grälat när de kommit hem. Så klockan 5 i lördags morse drog helvetet igång. De gormade och skrek, kvinnan grät hysteriskt och skrek "Aj!" vid ett par tillfällen. Hade det inte slutat där, så hade jag ringt polisen. Ben bankade som vanligt med hammaren i elemenetet och efter en halvtimme blev det faktiskt tyst igen. Åh, vad jag INTE saknar att bo i lägenhet!



På lördagen gick vi en del, men inte mer än 20 minuter i sträck. Trots det har jag värkande höfter nu. Hm, ska jag bli oförmögen att gå längre än 5-minuterspromenader dessa två sista månader?? Vi uppsökte "Hökarängens dagar" och hade förväntat oss ett trevligt evenemang. Besvikelsen var total - några loppisbord och bostadsföretagen som gjorde reklam för sig. That was typ it.

Åter i lägenhet blev jag bortskämd av Bens äldsta dotter, som gjorde spa åt mig. Hudkräm masserades in i fötter och hela kroppen, och eftersom den nyinköpta handspriten (svinkoppornas fiende?) nyss inhandlats och luktade så gott (tyckte hon), så fick jag sådant över hela kroppen också... Tänk om polisen stoppat mig när jag åkte hem på kvällen och känt all spritlukt...

Plötsligt var de bara här i miljarder - alla envetna kryp! I tisdags var det getingarna som gjorde storstilad entré, i morse hade ett tjugotal myrbebisar hittat till mitt badrum och på eftermiddagen hemsöktes vi av miljaaarder myggor. Puh! Nu kommer väl alla myror spatsera omkring på mig i sängen på natten, medan de blodsugande äcklen tömmer min lekamen.



Nåja, jag är ändå glad, eftersom jag fått gjort en hel del idag. Ringde Carglass för att byta vindrutan, så här i sista stund innan ombesiktningen. Fick tid på onsdag nästa vecka, och till det facila priset av drygt 1200 riksdaler blir bilen som ny igen! (I wish...). Sedan blir det väl till att ta en drop-in på besiktningen, vilket kan resultera i flera timmars väntan. Nåja, jag får väl rätta de 31 artiklarna, 28 författarporträtten och 21 engelskproven, som kommer in en och samma dag - den 20 maj. Den helgen är ju räddad från tristessens klor...

Vidare idag, så kom jag rätt tidigt till jobbet, så under nästan en timmes tid hann jag börja röja på mina arbetsplats. Man har ju samlat på sig lite under 12 år... Måste sortera och slänga det mesta innan sommarlovet, men vet inte hur jag ska hitta tiden. Fast det kändes skönt att ha satt bollen i rullning, även om det numer ser ut som ett bombnedslag vid min plats...

På eftermiddagen kom Hedvig som en räddande ängel och tog hand om poolen, som jag inte längre ville ha. Vet inte hur hon lyckades klämma in 10000-literspoolen i den lilla bilen, men lite våld löser allt, eller?



Det är himla kul med alla nyfikna frågor från eleverna. Idag undrade de vad jag skulle göra om förlossningen startade mitt på lektionen (Hrm, bebisar poppar inte ut lika snabbt som i amerikanska filmer, så jag kör färdigt lektionen innan jag åker till BB - Typiskt Jeanette, kommenterade de då), att det börjar med vattenavgång (nähäpp, det gör det verkligen inte alls alla gånger - senast gick vattnet i samband med att bebsien föddes fram!)
osv. Tja, så länge de lär sig NÅGOT nytt varje dag, så är jag nöjd!

Mitt under matlagningen idag, så ringde Anna Maria Lenngrens ord i mina öron:

Med läsning öd ej tiden bort -
Vårt kön så föga det behöfver,
Och skall du läsa, gör det kort.
Att såsen ej må fräsa öfver!

För första gången på hundra år, så fräste nämligen såsen över! Inte för att jag läste, utanför att jag röjde i köket samtidigt som jag lagade mat. Så kan det gå när man försöker vara duktig...

Fast visst har jag varit riktigt flitig idag. Min kollega kom över och så rättade vi nationella uppsatser (engelska). Två klasser hann vi med! Helt otroligt hur lika vi bedömde. Endast på två uppsatser skiljde vi oss (en ville ge G+, den andra VG-), så där får vår tredje kollega rycka in och avgöra.

Åh, så varmt och skönt det varit idag! 27 grader visade termometern på. Men med denna värme kom också en av sommarens plågor: getingar. Ett flertal hade kvicknat till och besökte oss på altanen. Usch. Därför vinglade jag upp på en bock för att häfta upp myggnät runt altanen, med förra årets händelse i färskt minne. När jag satte upp myggnät utanför mitt fönster då, så föll jag illa och bröt handleden. Vill INTE ha favorit i repris!!



Apropå skadedjur, så fick jag fascinerande nog syn på ett annat sådant. Precis när vi satt och rättade, så såg jag en mus springa ner för husväggen. Det är så sällan jag lyckas se möss, och mitt på blanka dagen, dessutom!

Finns det något som kostar mer i vardagen än den förbannade bilen? Nu har verkstaden äntligen fixat oljudet - hjullagret - och ett par småsaker till den nätta summan 4300:-. Därtill skall vindrutan bytas innan ombesiktningen. Nu har kräket kostat mig 15.000:- på en månad! (Med kräk menar jag bilen, inte verkstadskillen...) Åter till vardagen - fattig som en kyrkråtta, alltså.



Men inte kan man spy galla över det hela tiden. Solen är ju återfunnen! Har suttit i trädgården och läst "Ondskan" av Jan Guillou (en bok mina åttor läser, så jag hittar på kluriga frågor de kan diskutera). Har fått lite röd färg, i varje fall på ena armen, för eftersom jag är novis på solandet, så satt jag inte rakt fram i solen. Men ensidig färg är bättre än ingen färg alls! Jag har dock lite kvar till Bens bruna nyans... =)

Fick en önskan av en elev, att jag ska skriva om dem i bloggen. Hm, det brukar jag ju inte göra. Men jag får väl göra ett undantag! Nu är det bara en sisådär fem veckor kvar innan jag lämnar dem för alltid. Niorna slutar ju och skulle slippa (?) mig ändå, men åttorna överger jag sista året. Det känns himla trist. Jag kommer varkligen sakna dem! Jag har aldrig haft en klass som så duktigt passat tiderna. Och när jag har genomgångar är det alldeles tyst och de verkar åtminstone intresserade... =) Har man haft en dålig lektion någon gpng, så mår man genast mycket bättre av att komma till en sådan här lugn och harmonsik klass efteråt. (Räcker de fina orden, Albin?) =) Fast allt är ju faktiskt sant!



Ben och jag tog en snabbis till åtetvinningsstationen idag, så nu är i princip alla grovsopor borta. Det kommer att bli en massa avklippta grenar och annat skit, men det får vi ta en annan dag. Än är det dock långt kvar innan trädgården blir fin, men det blir härligt när det väl blir gjort. Längtar efter att få plantera lite blommor!

O, vilken stressig dag! Först tre lektioner, följt av att jag lotsade en klass sexor till stan, stressade tillbaka till skolan (missade bussen vid två tillfällen, det första med bara 20 meter...), bilen till Alunda 40 min bort. Trevlig tjejträff med god lunch! Stress tillbaka (varför ska alla bilar åka samtidigt som jag?) för att hinna till mina två utvecklingssamtal. PUH!

När jag väl kom hem strax efter 19, så har stressen satt sig på hjärtat igen. Även fast jag vet att det är ofarligt, så är det obehagligt när hjärtat slår så hårt i bröstet efter varje överhoppat slag. Vissa stunder hoppar det över vartannat slag... Oroar mig lite för ifall det ska påverka bebisen. Måste få tid att ringa och kolla.

Igår var det också stressigt. Kom hem klcoakn 18 och 10 minuter senare ringde en kvinna, som ville köpa mitt akvarium, och undrade ifall de kunde komma om en timme. ”Visst”, tyckte jag och började genast att sätta igång med att tömma de 300 literna. Tömde hälften och tog ut alla växter och inredningen. Sedan var det dags att försöka sig på lite fiskelycka. HUGA! Fasiken, vad snabba de små liven är! Inte nog med det – de sprattlar ju som attan också. När jag väl lyckats fånga dem (en och en), så skulle jag få ner dem i en 25-litersdunk. Och hur stort hål är det i en sådan då!? Vid flera tillfällen hamnade fiskarna utanför och trillade så småningom i golvet. Jag, som har fiskfobi, vågade givetvis inte peta på dem, utan stod med två håvar och försökte få tag på dem innan de gled in under bänken. Nytt försök, ofta nytt misslyckande. Nåväl, när det bara var en sisådär 5 småttingar kvar, så plingade det på dörren. Så karlarna fick allt se till att hjälpa till med fisket och tömningen.

 

(Fisken på bilden har inget med nämnda fiskar att göra)

Hela skiten slet hårt på ryggen (fast jag är tacksam att de var två, så jag slapp hjälpa till med att bära akvariet. 25-litersdunkarna med gammalt vatten som skulle tömmas var tillräckligt påfrestande för gravid-magen och -ryggen).

Nä, nu ska jag däcka några timmar. Lär sova som en stock!

Nu har den äntligen varit här- helgen då Kungen fyller år! Med pompa och ståt såg jag hans tal... Nädå, inte alls. Även om jag gillar Kungen! Men Valborg har det varit, en av Uppsalas stoltaste traditioner.

Det började redan på fredagen, då Andreas var snäll och avstod "Kvalborg" för att passa Bens barn, så vi kunde åka till Katalin. Hassans band Kebnekajse spelade och vi dök upp strax efter 21. Givetvis var alla stolar upptagna och att sälla sig till den stående skaran kändes inte kul. Ben lyckades övertala en anställd att fixa fram en stol åt den tjocka damen, så jag fick vila rygg och mage hela konserten. Vi stannade en stund efter konsertens slut också för att prata med några av bandmedlemmarna och kunde sedan glida hemåt till tre små sovande barn. Bra jobbat, Andreas!


En man med vit handväska med söta tofsar på. Han gick runt med den så länge, så till slut blev jag övertygad om att det var hans egen. Tills flickvännen finally dök upp... Det var för övrigt intressant att observera folket. Insåg att rutig skjorta var superpoppis och till min förfäran hade ett par män i 25-årsåldern anlagt mustasch. Huga! Måtte det inte bli poppis.

Sviterna efter den sena fredagen visade sig nästa morgon. Vi kom inte alls upp så tidigt som det var tänkt, och när vi väl kom in till stan, så var alla människor på väg därifrån. Genast insåg jag att vi missat hela forsränningen... Det var synd, för resten var inte mycket att se. Tusentals männsikor, en ofantlig mängd alkohol och massor med stånd. Men alla stånd sålde detsamma: brända mandlar, korv eller ballonger. Hur kul blir det efter det 17:e ståndet?

Nä, vi drog vidare  i stället, till ett tivoli. Tyvärr var det snorkallt denna dag och alla frös, så besöket blev inte så speciellt långvarigt. Att vi inte vann ett skit på chokladhjulen, att det blåste damm i ögonen och att "fiska-nallar"-maskinerna inte ville ge oss någon vinst bidrog till tivoli-fiaskot.

På kvällen gick vi fackeltåg till majbrasan i Storvreta, mer påpälsade än tidigare på dagen. Brasan värmer ju alltid, tänkte jag också, men det visade sig att när man stod så nära att ansiktet brändes, så var det ändå svinkallt i ryggen. Suck. Det var dock trevligt där bland byns alla invånare (alla hade gått man ur huse) och lite spänning fick vi när brasan fattade tycke för gräsmattan, så en hel slänt hann brinna upp innan vattenhinkarma lyckades tämja elden. De avslutande fyrverkerierna var jättefina också.

Idag åt vi en sen påsklunch hos min kära mor. Alltid trevligt att återse henne och mina syskon med respektive! Det tråkigaste med att bo utanför Uppsala är just det att jag träffar dem så sällan. Förhoppningsvis kommer jag närmare dem inom en inte alltför avlägsen framtid!