Valborgshelg!
Nu har den äntligen varit här- helgen då Kungen fyller år! Med pompa och ståt såg jag hans tal... Nädå, inte alls. Även om jag gillar Kungen! Men Valborg har det varit, en av Uppsalas stoltaste traditioner.
Det började redan på fredagen, då Andreas var snäll och avstod "Kvalborg" för att passa Bens barn, så vi kunde åka till Katalin. Hassans band Kebnekajse spelade och vi dök upp strax efter 21. Givetvis var alla stolar upptagna och att sälla sig till den stående skaran kändes inte kul. Ben lyckades övertala en anställd att fixa fram en stol åt den tjocka damen, så jag fick vila rygg och mage hela konserten. Vi stannade en stund efter konsertens slut också för att prata med några av bandmedlemmarna och kunde sedan glida hemåt till tre små sovande barn. Bra jobbat, Andreas!
En man med vit handväska med söta tofsar på. Han gick runt med den så länge, så till slut blev jag övertygad om att det var hans egen. Tills flickvännen finally dök upp... Det var för övrigt intressant att observera folket. Insåg att rutig skjorta var superpoppis och till min förfäran hade ett par män i 25-årsåldern anlagt mustasch. Huga! Måtte det inte bli poppis.
Sviterna efter den sena fredagen visade sig nästa morgon. Vi kom inte alls upp så tidigt som det var tänkt, och när vi väl kom in till stan, så var alla människor på väg därifrån. Genast insåg jag att vi missat hela forsränningen... Det var synd, för resten var inte mycket att se. Tusentals männsikor, en ofantlig mängd alkohol och massor med stånd. Men alla stånd sålde detsamma: brända mandlar, korv eller ballonger. Hur kul blir det efter det 17:e ståndet?
Nä, vi drog vidare i stället, till ett tivoli. Tyvärr var det snorkallt denna dag och alla frös, så besöket blev inte så speciellt långvarigt. Att vi inte vann ett skit på chokladhjulen, att det blåste damm i ögonen och att "fiska-nallar"-maskinerna inte ville ge oss någon vinst bidrog till tivoli-fiaskot.
På kvällen gick vi fackeltåg till majbrasan i Storvreta, mer påpälsade än tidigare på dagen. Brasan värmer ju alltid, tänkte jag också, men det visade sig att när man stod så nära att ansiktet brändes, så var det ändå svinkallt i ryggen. Suck. Det var dock trevligt där bland byns alla invånare (alla hade gått man ur huse) och lite spänning fick vi när brasan fattade tycke för gräsmattan, så en hel slänt hann brinna upp innan vattenhinkarma lyckades tämja elden. De avslutande fyrverkerierna var jättefina också.
Idag åt vi en sen påsklunch hos min kära mor. Alltid trevligt att återse henne och mina syskon med respektive! Det tråkigaste med att bo utanför Uppsala är just det att jag träffar dem så sällan. Förhoppningsvis kommer jag närmare dem inom en inte alltför avlägsen framtid!
Det började redan på fredagen, då Andreas var snäll och avstod "Kvalborg" för att passa Bens barn, så vi kunde åka till Katalin. Hassans band Kebnekajse spelade och vi dök upp strax efter 21. Givetvis var alla stolar upptagna och att sälla sig till den stående skaran kändes inte kul. Ben lyckades övertala en anställd att fixa fram en stol åt den tjocka damen, så jag fick vila rygg och mage hela konserten. Vi stannade en stund efter konsertens slut också för att prata med några av bandmedlemmarna och kunde sedan glida hemåt till tre små sovande barn. Bra jobbat, Andreas!
En man med vit handväska med söta tofsar på. Han gick runt med den så länge, så till slut blev jag övertygad om att det var hans egen. Tills flickvännen finally dök upp... Det var för övrigt intressant att observera folket. Insåg att rutig skjorta var superpoppis och till min förfäran hade ett par män i 25-årsåldern anlagt mustasch. Huga! Måtte det inte bli poppis.
Sviterna efter den sena fredagen visade sig nästa morgon. Vi kom inte alls upp så tidigt som det var tänkt, och när vi väl kom in till stan, så var alla människor på väg därifrån. Genast insåg jag att vi missat hela forsränningen... Det var synd, för resten var inte mycket att se. Tusentals männsikor, en ofantlig mängd alkohol och massor med stånd. Men alla stånd sålde detsamma: brända mandlar, korv eller ballonger. Hur kul blir det efter det 17:e ståndet?
Nä, vi drog vidare i stället, till ett tivoli. Tyvärr var det snorkallt denna dag och alla frös, så besöket blev inte så speciellt långvarigt. Att vi inte vann ett skit på chokladhjulen, att det blåste damm i ögonen och att "fiska-nallar"-maskinerna inte ville ge oss någon vinst bidrog till tivoli-fiaskot.
På kvällen gick vi fackeltåg till majbrasan i Storvreta, mer påpälsade än tidigare på dagen. Brasan värmer ju alltid, tänkte jag också, men det visade sig att när man stod så nära att ansiktet brändes, så var det ändå svinkallt i ryggen. Suck. Det var dock trevligt där bland byns alla invånare (alla hade gått man ur huse) och lite spänning fick vi när brasan fattade tycke för gräsmattan, så en hel slänt hann brinna upp innan vattenhinkarma lyckades tämja elden. De avslutande fyrverkerierna var jättefina också.
Idag åt vi en sen påsklunch hos min kära mor. Alltid trevligt att återse henne och mina syskon med respektive! Det tråkigaste med att bo utanför Uppsala är just det att jag träffar dem så sällan. Förhoppningsvis kommer jag närmare dem inom en inte alltför avlägsen framtid!
Kommentarer
Trackback
