emblasmatte

(En mörkhårig variant av Guldlock?)

För första gången på länge, så har min natt varit helt fantastisk. Jag har ett tag haft funderingar på att flytta in bäddsoffan och ställa den bredvid min säng, så att det ska vara lätt att flytta över Kevin. Annars ligger han alltid så tätt intill mig, och jag får ont i hela kroppen av att ligga så stilla. Dessutom vaknar jag då varje gång han rör sig. Så igår drog jag igång ett stort projekt med att möblera om. Det var inte lätt att göra själv, men where there's a will, there's a way, heter det ju. Kevin började sedan som vanligt att sova i spjälsängen, men sedan ammade jag i bäddsoffan. När vi var färdiga gled jag över till min säng. Likaså när han vaknade på natten, så stoppade jag enkelt i nappen i munnen. Det gjorde att han åt mer sällan och jag har fått sova fantastiskt bra!

Att möblera om och städa en massa (bland annat strukit och bytt gardiner) tog på krafterna. Trots den goda sömnen i natt, så lade jag och Kevin oss för att sova på eftermiddagen. Nästan tre timmar senare vaknade vi upp! Jag begriper inte hur jag kunde sova så länge (och djupt - har inte drömt någonting), och inte heller fattar jag att Kevin sov så länge. Han tyckte nog bara att det var mysigt att sova bredvid mamma igen...

Återigen tog jag Embla på en skogspromenad. Det blir många sådana nu när även Andreas jobbar och det bara är jag hemma på dagarna. Det kommer kanske att sluta med att jag får kondition... Det var lättare idag när isen smält. Förra året fick jag använda Embla som stöd på de isigaste partierna (tur hon är så hög!), men i år har jag barnvagnen att hålla mig i. Tyvärr har Embla ännu inte lärt sig att gå bredvid vagnen - hon vill gå framför och bli påkörd hela tiden verkar det som. Det är svårt att lära gamla hundar sitta... Nu har jag ledsnat på att bli blockerad hela tiden, så oftast sätter jag fast henne i sufletten. Då blir kopplet tillräckligt långt för att jag ska slippa riskera överkörda tassar. Sedan är det bara att be en stilla bön att det inte plötsligt dyker upp en vovve, som Embla vill attackera...


(Embla som hon trivs bäst: lös ute i naturen med en jättepinne)

Nu när det blir mörkt tidigt, är det viktigt att pynta sig ordentligt. Jag och vagnen ser ut som julgranar, och det måste ju även en svart hund göra, tänkte jag. Inte nog med att jag satt reflexer på halsband och koppel, nu har jag också lyckats kränga på henne en reflexväst, som sitter som en smäck (som Laila Bagge skulle säga). Nu ska väl ingen missa oss, eller missta oss för älgar!