Bestulen på vinsten
Säg den lycka som varar... I morse när Ben kom till jobbet, så hade någon flitig p-vakt satt böter på vagnen. Jag blir så less. Visst vet jag att vi egentligen inte får stå på vår hyrda plats mellan 18.30 och 6.30. Men att köra hem vagnen varje dag gör ju att vi inte går med någon vinst alls, så lite som vi säljer för nu. Å ena sidan finns den asnvariga på kommunkontoret, som så gärna vill att vi ska få vara där hela tiden (hon är jättebra och trevlig!), å andra sidan finns de politiker som bestämt dessa regler. Jag förstår att intresset att hyra dessa fyra platser är klent, när det är på det här viset. Vi är bara två som hyr för närvarande. Jag ska ringa upp de ansvariga och fråga om varför det är så här och vilken möjlighet det finns att göra ändring i beslutet. Jag vet att hon på kommunkontoret för diskussioner reglebundet med politikerna för att få till stånd en förbättring för oss. Jag menar, vem stör det att vagnarna står parkerad på natten? Det är ju på dagen, när folk går förbi, som det finns risk att vi är i vägen...
Det skulle ju vara lätt att åtgärda problemet genom att ställa vagnen på p-platserna ett tjugotal meter bort. Där är det gratis parkering på natten. Men vagnen är lite för tung för att dra för hand, och eftersom jag har bilen i Storvreta, så blir det ju ändå krångligt att behöva åka in för att flytta den 20 meter. Suck, denna satans byråkrati!!
I morse blev det ett snabbt uppstigande. Jag skulle intervjua en tjej för att se ifall hon var lämplig som jourhem åt Hundar utan Hem. Nu ringde hon mig 8.30 och sade att hon inte kunde, såvida det inte var just då, och att hon då skulle kunna åka hem till mig. Eftersom hon redan var i Gränby, så blev det till att kasta sig in i duschen och trycka i sig ett par mackor innan hon knackade på. Men allt gick bara bra och det var mysigt at träffa hennes egna hund, en fyra månader gammal siberian husky. Busig, så där som valpar är och alldeles gosig och mjuk! Orsaken till det korta varslet var att hon behövde plocka upp en hund som skulle komma till Arlanda på eftermiddagen. Jag hoppas det går bra för dem!
Goldie behövde någon som hämtade upp henne.
Det finns en uppsjö av hundar som vill komma till Sverige (förutom de som redan är här och behöver nya hem). Oftast hamnar de i jourhem först, så behovet av sådana är stort. Denna söta kille väntar till exempel på att få komma till Sverige, så han är en av få lyckliga, som slipper avlivning.
Det skulle ju vara lätt att åtgärda problemet genom att ställa vagnen på p-platserna ett tjugotal meter bort. Där är det gratis parkering på natten. Men vagnen är lite för tung för att dra för hand, och eftersom jag har bilen i Storvreta, så blir det ju ändå krångligt att behöva åka in för att flytta den 20 meter. Suck, denna satans byråkrati!!
I morse blev det ett snabbt uppstigande. Jag skulle intervjua en tjej för att se ifall hon var lämplig som jourhem åt Hundar utan Hem. Nu ringde hon mig 8.30 och sade att hon inte kunde, såvida det inte var just då, och att hon då skulle kunna åka hem till mig. Eftersom hon redan var i Gränby, så blev det till att kasta sig in i duschen och trycka i sig ett par mackor innan hon knackade på. Men allt gick bara bra och det var mysigt at träffa hennes egna hund, en fyra månader gammal siberian husky. Busig, så där som valpar är och alldeles gosig och mjuk! Orsaken till det korta varslet var att hon behövde plocka upp en hund som skulle komma till Arlanda på eftermiddagen. Jag hoppas det går bra för dem!
Goldie behövde någon som hämtade upp henne.
Det finns en uppsjö av hundar som vill komma till Sverige (förutom de som redan är här och behöver nya hem). Oftast hamnar de i jourhem först, så behovet av sådana är stort. Denna söta kille väntar till exempel på att få komma till Sverige, så han är en av få lyckliga, som slipper avlivning.
Kommentarer
Trackback
