Kevins första ord!
Charmtrollet
Så ofta avfyrar Kevin ett supercharmigt leende med en glimt i ögat. Häromdagen när jag körde bil, så log han stort så fort jag tittade på honom. När jag vände tillbaka blicken till vägbanan (tyvärr nödvändigt ibland), så försvann leendet. Och så fort jag tittade åter, så – jättesmil! Sju gånger i rad gjorde han så, och ett mammahjärta smälte som vax i solen.
Språkbegåvningen
Konversationerna här hemma är många och långa. Det sägs att bebisarna härmar de vuxna, så jag blir lite fundersam över mitt uttal ifall det är så jag låter... Dessutom har han redan lärt sig prata. För ett par nätter sedan, så sade han ”Bbbbboob” och det var givetvis inte konstigt att just det blev hans första ord (= tutte). Att det sedan är på engelska, bevisar ju bara vilket språkgeni gossen är! ;) Han försöker ofta säga Boob nu, men det blir mest Bbbbbbbb. Han kanske borde satsa på en lättare bokstav...
Matvraket
Det är inte bara amerikanerna som frossar i gott. Även Kevin har upptäckt hur smaskigt det är att äta, och att det är väldigt praktiskt att maten alltid finns nära till hands. Jag är väldigt nyfiken på hur han kommer att reagera på smakportionerna, men vi väntar lite till. Tyvärr har han blivit bortskämd med att få maten serverad så fort han skriker (för hans mamma vill inte lyssna på skrik på nätterna, utan ger hellre bröstet varannan timme), men snart blir det ändring på det!
Sadisten
Det är inte lätt att klippa naglarna på en som viftar som en väderkvarn, så ibland blir Kevins lite för långa. Det känns, må jag säga! För många är tjuvnyen han ger. Han har verkligen inte anammat talesättet att inte bita den hand som föder en. När han ammas, så tar han allra helst ett rejält nyptag i bröstet, ibland så mamma skriker roligt, och att försöka leda bort hans hand är lönlöst. Han hittar genast tillbaka igen. Lite av sadismen kommer nog fram också när han passar på att skita när han sitter ner, så geggan glider ut över blöjkanten i ryggen och mamma eller pappa får massor att göra...
Kärleksbarnet
Det är helt otroligt att ett litet liv, som funnits så kort tid, kan bringa så mycket lycka och glädje i andra männsikors liv! Vår kärlek till Kevin är ofantlig och jag skulle kunna sitta och hålla honom i min famn i hundra år, känns det som. Kevin, mitt älskade, älskade kärleksbarn! <3
