Kommunikationsproblem
Vi svenskar är ohyggligt bra på engelska. Oftast. För det finns ju undantag. Min egen pappa, till exempel, lever upp till ordspråket ”Det är svårt att lära gamla hundar sitta”. En gång berättade han för mig att det var någon från utlandet som ringde gång på gång och pratade engelska. Pappa försökte förtvivlat få personen att förstå att han måste ha ringt fel, men nu bad han mig om hjälp. Det är bara att säga ”Sorry, you've got the wrong number”, förklarade jag käckt och trodde problemet var ur världen. Men icke sa Nicke. Dessa 7 utrikiska ord visade sig vara en omöjlig kombination för pappa, så till slut fick han lära sig att säga ”Wrong number!”. Det var tydligen hans optimala antal...
Andra som kan stappla med språket är ju såklart våra kära översättare. Idag när jag tittade på ett ”Hitta ett nytt hem åt mig”-program, så visade översättare att han tydligen måste vara man. För har man inte hört uttrycket walk-in closet, utan översätter det till ”snurrande garderob” (walking closet, antar jag), så lär man inte vara kvinna!
I natt fick jag sova sämre än sämst. De senaste nätterna över huvud taget har varit kass. Även om Kevin sover mesta tiden, så vaknar han till och skriker så fort han inser att han inte har en tutte i munnen. Napp duger inte! Så även om jag har meloner när jag kryper ner i sängen runt midnatt, så vaknar jag med två tunna skinnpåsar. Och en Kevin som ånyo börjat kräkas pga översvämning. Grejt, då är man både "snygg" och ligger i en geggig säng...
Fast en del av detta beror nog på att Lillplutten blivit förkyld. Han blir mer och mer snorig för varje timme som går, så snart måste jag ta fram nässugen. Himla bra uppfinning, men man får ju lite kväljningar när man tänker att filtret kanske lossnar, så allt åker in i min mun. Hoppas han blir frisk illa kvickt!
