emblasmatte

Varje dag ska man lära sig något nytt, säger jag ofta till mina elever. Eller varför inte damma av kunskaper, som fallit i glömska? Det blir ju alltid aktuellt när jag behöver hjälpa Johan med prov-plugg. NO har aldrig varit min starkaste sida, förutom när jag var kär i NO-lärarens son och lyckades få MVG i kemi. I gymnasiet fick jag en 2:a som slutbetyg, eftersom jag hade tappat bort boken och aldrig kunde göra läxorna. Att fråga läraren om en ny bok var uteslutet, för han var så skrämmande och skulle bli sur. En gång bad han mig stanna kvar efter lektionen och jag kommer aldrig glömma det. Det första han sade när alla gått var: "Jag hatar sådana som dig". Wtf!? Jag trodde att resterande som skulle kopmma ur hans mun skulle bli allsköns äckliga ord om hur jag var. Men det var faktiskt inte så han menade. Han berättade att han hatade personer som jag, som har så lätt för att lära, men inte gör något av den förmågan. Till skillnad från vissa andra i klassen som kämpade tappert men ändå knappt fick godkända resultat. Trots att hans tanke med samtalet var gott - han ville ju bara få mig att börja plugga - så kändes det rätt så obehagligt och gjorde att intresset för ämnet bara sjönk. Och inte hade han ens en snygg son!

Oj, hamnade lite på sidospår (som vanligt). I morgon har Johan prov på elektronik, och det har ju inte varit mitt favoritämne precis. Även om jag gick en teknikkurs för tjejer i 8:an och lyckades koppla ihop en elektronisk tärning. Men med gemensamma krafter, jag och alla sönerna (även om Kevin inte bidrog så mycket denna gång...) och en liten pling till exet (som ju är professor i sådant här!), så har vi nog fått rätsida på kopplingsscheman, transistorer, resistans och annat spännande. (Jag låtsades åtminstone att det var spännande, men egentligen är det ju rätt dötrist för en humanist...).



Lätt som en plätt nu. Eller?