emblasmatte

När jag åt minipiller efter de förra graviditeterna, så hade jag mens varannan vecka. Verkligen inte roligt, men så var det. Denna gång har jag ingen alls, och min barnmorska försäkrade mig att med minipiller är allt möjligt när det gäller blödningen. Egentligen borde jag inte klaga, för visst är det skönt att slippa den månatliga syndafloden. Men man börjar ju smått undra ifall jag verkligen stoppat de små tabletterna i rätt hål. Kan det inte vara så, att när jag ska kasta in dem i munnen, slinter lite grann och i stället får in dem i näsan, så att det nu finns en hel drös piller i lungorna? En hel liten armé, som febrilt kämpar för att ta sig ner till äggstockarna, för att med sin barskaste röst beordra de busiga äggen att sitta på plats och inte olovandes bege sig iväg på små utflykter...


Andra som kan ha det tufft att hitta rätt i kroppen...

För visst är jag inte bara klumpig och skaffar mig en uppsjö blåmärken, jag är också klantig. Som när jag nu, när kylan satt sina klor i mitt ynka lilla hus, satt på luftvärmepumpen. Trots 27 (!) inställda grader så är det kallt. Idag upptäckte jag varför: jag hade ställt in fjärrisen på "cool"... Så nu, med "heat" i displayfönstret så lär det bli lite varmare om fossingarna. Skönt för en frusen afrikan och tunna tonåringar!

Fast  Andreas har ju försökt fixa till sin spensliga kropp. Visserligen var det ett tag sedan, då han under en intensiv (med extremt kort) period åkte till gymmet för att fixa sig ett sexpack på magen. Ganska snart insåg han dock att det fanns roligare sexpack och gymmet föll i glömska. Trodde jag. För av någon komisk anledning, så får jag sms och mail om erbjudanden från Gymgrossisten. Troligen har Andreas uppgivit mina uppgifter, eller så var det jag som tecknade hans abonnemang (minns ej), men att jag skulle shoppa från detta företag känns ju vida avlägset.