emblasmatte

Lördagar brukar vara roliga dagar, och jag såg fram emot skogspromenaden med Kevin och Embla. När sonen slocknat, så passade jag på att plocka lite trattisar nära grusvägen, där jag lämnade honom. Under tiden skulle Embla leka med en stock som vanligt, då hon plötsligt tjöt till. Hela vägen hem haltade hon sedan.

Efter vila, så fortsatte haltandet, så på kvällskvisten blev det till att åka in till Ultuna. Har mina hundar någon gång blivit sjuka på dagtid vardagar? Nä, alltid på helgen, då taxan är på max... Dessutom är det ju inte många som jobbar då, så vi fick vänta en timme innan vi kom in på rummet (för det var ju hela en patient före), och sedan ytterligare näsatn en timme innan veterinären hade tid med oss. Hur mycket hon än klämde och drog i Emblas tass och ben (och hon var inte nådig!), så vägrade Embla avslöja var det gjorde ont någonstans. Djur är ofta så, att de inte vill visa att de har ont, för det skulle göra dem till ett lätt byta ute i vilda världen. Men hon kunde i varje fall inte dölja haltandet när jag gick och sprang med henne. Så veterinären kunde inte göra så mycket annat än ge henne en smärtstillande spruta och ge recept på medicin. Om haltandet inte slutar så måste vi återkomma för röntgen etc (och kolla sprickor i skelett till exempel). Snällt i varje fall att inte tvinga på oss det nu när man inte kan direktreglera med försäkringsbolaget, utan måste punga ut med hela summan på en gång. Bara att få bli undersökt på helgen kostar 3 lax, och med sprutan slutade notan på 3343:-. Som om jag inte har annat att lägga pengarna på...

Jag minns när Embla bröt tån för några år sedan. Då var Jörgen och hon längst bort i skogen (liksom idag...) och trots att hon haltade och skelettet var helt av, så travade hon glatt iväg hemåt. De är nog lite mer smärttåliga än oss vanliga döliga. Jisses vad jag kved på akuten när jag bröt handleden förra sommaren. Doktorn fick knappt ens titta på mig utan att jag skrek...


Gipsad vovve när det begav sig.