emblasmatte

ÄNTLIGEN fick jag åka ner till syster och titta på nytillskottet, nu hela 8 dagar gammal! Helt sjukt så liten han var jämfört med Kevin! Fast det är klart, Kevin har aldrig varit så liten som Dexter är nu. För tillfället väger min son faktiskt dubbelt så mycket som kusinen, så det är ju inte konstigt att Kevin ser ut som en jätte bredvid Dexter... Det som förvånade mig mest var hur Kevin tittade fascinerat på kusinen en lång stund. Hur mycket förstår han egentligen? Han är ju bara tre månader.



Och som ni ser, så har Dexter lika mycket hår som svenska nyfödda bebisar brukar ha. Till skillnad från vår djungelpojke. Under multisporttävlingen såg Kevin ut så här (alldeles rakt pga mössan!):



Igår slet jag febrilt i mitt anletes svett (bokstavligen!) för att få upp den nya hoppgungan. Det krävdes en del geniknölsgnuggande och en sjujäkla armstyrka med att få loss ett par muttrar, men till slut kom den på plats: den alldeles tjejiga gungan! Kevin fick inviga den i typ två minuter, eftersom han egentligen är för liten för den (och det skriver jag bara för att slippa soc-anmälningar...) ;). Det var inga problem med att hålla huvudet stadigt, men armarna fick flaxa rätt ut, eftersom hans armhålor satt för långt ner (oj, det lät... Jag menar bara att han måste bli lite längre, så armhålorna matchar gungans öppning för armarna). Fötterna nådde bra ner i backen, men att fatta att man skulle studsa var ju överkurs. Nåja, det kommer en annan gång. Hoppas jag.



Nu ska jag göra sonen sällskap till John Blunds värld. Kvällens sockerchock med sockriga crepes och vaniljkakor har näst intill försatt mig i koma. Längtar efter en hel natts sömn...