emblasmatte

På Kungsgatan är det dubbdäcksförbud. Det har jag trotsat ett otal gånger, och varje gång tänker jag ut någon lam ursäkt ifall jag skulle bli stoppad. "Va!? Är det förbud? Det har jag HELT missat! Jaså, det är skyltar var tjugonde meter? Men oj, så blind jag måste vara!" är nog en av de sämre ursäkterna. Strax innan korsningen vid Vaksalagatan, så stod vi bakom en buss vid rödljuset. Plötsligt kör det upp poliser runt omkring, gatan spärras av med band och det är ett himla pådrag. Då tänker jag på - mina dubbar! Jag gör dock en u-sväng bakom polisbilarna (via en refug) och åker iväg. Skulle de hänga på när de såg mitt trafikvidriga tilltag? Nä, det var visst något viktigare på gång. Så därför kunde jag glatt gasa på extra på hemvägen, för om alla poliser är i city, så är det väl ingen som fiskar upp snabbkörare?



Det var en knivman, som tagit sig in i Stadshuset. Allt slutade som i sagorna- lyckligt. Och lyckligt slut var det också i sagan jag läste för barnen på Stadsbiblioteket idag. Vi åkte dit i förhoppningen att det skulle vara lite som "Rum för barn" i Stockholm, där barnbiblioteket har dels en liten verkstad, där man kan pyssla, måla tavlor etc, dels har rum för alla sinnen. Men nej då, det här är Uppsala, och här finns ju ingenting. Bara lite böcker och bebisleksaker, konstaterade tjejerna, som ledsnade efter exakt 4 minuter. Vi kollade på nätet och Ben bad bibliotekarien om hjälp att hitta aktiviteter för barn, men det enda som fanns var Biotopia. Och har ena tjejen varit på Naturhistoriska dagen innan, så släpar man inte direkt henne till ett museum som känns som en fis i rymden i jämförelse. Nä, vi drog till Glitter i stället och frossade i tjejsaker, medan Ben och Kevin stod utanför och hade det tråkigt.