emblasmatte

Trots att jag varit hemma och tagit det "lugnt" i ett år, så är det förvånansvärt snabbt man kommer in i rutinerna igen. Visst, jag kan ju göra det lite krångligare för mig genom att välja att börja använda ett nytt läromedel, men det känns tryggt att att man kan förlita sig på texter och stenciler man redan känner igen. Det får vara nog med att lära känna alla nya ansikten så här i terminsstarten!

 

Hittills har det inte varit några vanliga lektioner, så jag har bara tillbringat tid med min egen klass. 11 tappra små sjuor ( 3 är bortresta) har suttit som små ljus i bänkarna och lyssnat på när Thomas och jag pratat om värdegrund och betygssystemet (från och med i år får alla elever betyg från och med år 6), delat ut dödsviktiga lappar och försökt få någon intresserad av att vara elevrådsrepresentant.

 

Tyvärr misslyckades jag redan första dagen med ett gammalt klokt råd från en f.d. kollega: att inte le före jul. Man måste ju visa var skåpet ska stå och inte ge dem lillfingret, för annars tuggar de snart i sig hela handen och klättrar på väggarna redan i september. Vi får väl se hur ödesdigert mitt misstag blir.

 

Fredagen (dag två) blev helt annorlunda. Nu skulle hela eftermiddagen tillbringas utomhus med diverse samarbetsövningar. Hela skolan samlades i det vackra vädret och plötsligt hade mina små ljus slocknat och jag fick se hur de faktiskt kan bete sig utanför klassrummet: med mycket bus! De ville hela tiden peta och knuffas på varandra, men som den vana matriarken jag är, så vet jag att sådant i 99 fall av 117 leder till att någon gör sig illa, och så blir det bråk. Så därför fick jag hela tiden ägna energi åt att se till att klassen spatserade lugnt och metodiskt mellan stationerna och sedan satt på raka led med en armlängds avstånd från varandra. Tur att jag bara hade 11 elever!

 

Min enorma glädje över att huset såldes i onsdags, och mitt konto för en gång skull var välfyllt, ledde till att jag genast gasade iväg till köpcentret och shoppade gott vin, tårta och god mat. Men det var också läge att förnya garderoben precis till skolstarten, så med vagnen proppad med plagg gled vi iväg till omklädningsrummet, Kevin och jag, och till slut hamnade 5 plagg på kassadisken. På torsdagen hade jag på mig en vit tunika, som mer såg ut som en kort bröllopsklänning (men dolde figuren bra). På fredagen drog jag på mig en tunn, lila blus och inte förrän i skolan upptäckte jag att den var alldeles genomskinlig! Det blev till att hela tiden bära en bunt papper framför kroppen, dra upp de svarta byxorna över naveln (det ser ju för j-igt ut när naveln lyser igenom!) och kröka ryggen så mycket det gick utan att se ut som häxan i Hans och Greta. Tur jag inte glömde BH:n i varje fall. Det har jag gjort en gång, och även den dagen var det en kutryggig Jeanette som gled genom korridoren för att undvika studsande gång...