Inskolning

Onsdagen den 1:a augusti är en milstolpe i Kevins liv. Då blev han ett dagisbarn! Förlåt, förskolebarn, menar jag... Givetvis började dagen med att jag fick väcka min sömntuta, men vi kom iväg som tänkt och tre andra barn började sin inskolning samtidigt. Under två timmar fick Kevin bekanta sig med andra barn och alla nya leksaker. Han brydde sig inte ens om mig, vare sig jag var inom synhåll eller inte.
 
 
Andra dagen började lika segt, för mig vill säga. Kevin kvicknar snabbt till, men jag är i koma bra länge. Kanske läge att börja bli vuxen och tycka om kaffe? Denna dag skulle bli mycket längre (sex timmar). På förmiddagen, när alla var ute, så fick jag en rundtur av de nymålade lokalerna, och under tiden tog en fröken hand om Kevin ute på gården. Runt 10 minuter var jag borta, och Kevin sket fullständigt i det. Han hade fullt upp med att titta på när de större barnen åkte rutschkana.
 
Lunch på dagis, förlåt: förskola, innebär slut på barnmatsburkar och matning. Nu ska kidsen själva lyckas få i sig rätt näringsmängd. Det innebar att vi hade potatis och korv mest över hela bordet innan Kevin var klar. För att inte tala om mjölken, som serverades i vanlig pipmugg, till skillnad från den droppsäkra vi har hemma.
 
Fyra små telningar skulle sedan försöka vila. Kevin visade vem som var yngst och därmed tröttast och slocknade rätt snabbt. Endast en till lyckades till slut somna, medan övriga gick omkring, bankade i väggar, skrek och levde rövare. Inte ville de sova på ett sådant här roligt ställe!
 
Efter vila och lek, så blev det dags för mellis, vilket Kevin givetvis såg fram emot efter bantar-lunchen. Messmörsmackan formligen trycktes in i det lilla gapet och mjölken sprutade så det stod härliga till. Kevin såg till så att jag inte kan använda samma kjol i morgon...
 
Efter barn-sanering i handfatet var det bara att med sega ben traska hemåt igen. Både jag och Kevin var slut efter alla spännande intryck, och sonen somnade återigen strax före 19. I morgon väntar en ny, spännande dagis...FÖRSKOLEdag, men det lutar åt att jag ska övertala Ben att gå dit denna gång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0