emblasmatte

Fredag kväll, en lång arbetsdag har kommit till sitt slut. Därefter har jag röjt en del hemma, eftersom jag gör om i förrådet (d.v.s. mitt arbetsrum). Alla flyttkartonger ska bort och i stället ska innehållet flyttas över till fina lådor i min nya bokhylla. Ett inte helt lätt projekt, då man ju sliter hela dagarna och är trött som en sengångare redan före middagen.

 

Att börja jobba igen efter ett helt års bortavaro har varit hur lätt som helst. Det är som att jag inte varit borta alls. Rutinerna sitter i ryggraden och med liv och lust har jag kastat mig in i undervisningen. Så till den grad att jag igår råkade dra över morgonlektionen med en halvtimme...

 

 

Tyvärr har det blivit en del merjobb, då en tjänstledig kollega ännu inte fått en vikarie. I stället kommer springvikarier, och då gäller det att jag och andra erfarna lärare ställer upp och ordnar material. Så jag har planerat och kopierat, hämtat en massa böcker och instruerat. Inte så roligt, när man har en massa man måste ordna själv, men självklart går elevernas bästa i första hand.

 

Nu är det äntligen fredag! Det ska bli skönt att få sova ut på mornarna igen, men jag har en massa rättnings- och planeringsarbete som måste fixas under helgen också. Precis som vanligt, när man jobbar som lärare, alltså!

 

Kevin har nu gått ett par veckor på dagis, och det går rätt bra. Tyvärr sover han ibland bara 10 minuter, och då får personalen ringa efter oss vid 13-tiden, för då är han så trött och gnällig. Han äter inte helt bra heller. Men lämningen går över förväntan. Han gråter max fem sekunder.

 

Han har nu lärt sig gå också, ordentligt! Det började igår, då han äntligen vågade släppa taget om vårt finger och knallade iväg. Nu kan han svänga också. Det enda som återstår är att han ska klara av att resa sig från sittande läge (utan någon möbel). Han skrattar med hela ansiktet när han går, min älskade, älskade pojke.