emblasmatte

Rektor har kommit med plågsamma besked. De som bestämmer över Uppsala Kommuns skolor drar åt svångremmen och kräver budget i balans. På vår skola är rektor beordrad att utföra det omöjliga.

 

Redan efter jul blir det förändringar. Skolans assistenter och skolvärd tvingas sluta, samtidigt som lilla gruppen, där elever i behov av särskilt stöd går, kommer att upplösas och eleverna flyttas in i de stora klasserna. Fler förändringar kommer, men dessa är de största. För tillfället i varje fall. Under nästa år måste många miljoner sparas in bara på vår skola.

 

Eleverna är i upplösningstillstånd. Oroliga går de runt och frågar "Ska du också sluta efter jul?" Hur eleverna i lilla gruppen ska njuta av jullovet är för mig en gåta. Den trygghet de känner kommer att tas ifrån dem. De kommer att hamna i en stor grupp, där läraren inte har möjlighet att tillgodose deras stödbehov. Med andra ord kommer vi att bryta mot lagen på order från de bestämmande.

 

Men vad spelar lagen för roll, egentligen? Det handlar om människor och människovärde! Det är rent ut sagt psykisk barnmisshandel och jag skäms, jag SKÄMS över att vara en av dem som tvingas stå bakom den. Jag vill inte kännas vid detta, men vad har jag för val? Jag borde ju vara glad att jag har jobbet i behåll. Än så länge.

 

Hur det kommer att se ut på rasterna vågar jag inte ens tänka på. Att det kommer att bli rörigt i klassrummen utan assistenter (de är ju där av en anledning), vilket leder till sämre arbetsklimat, vilket i sin tur leder till klart försämrad kunskapsinhämtning är ju självklart. Men rasterna? Här kan elever utan impulskontroll nu härja fritt. Jag förstår verkligen elevernas oro. När det blir rätt tomt på vuxna i korridorerna kan ju vad som helst hända.

 

Jag har en sådan stark oro inför att komma tillbaka till jobbet efter jul. Jag vet ärligt inte ifall jag kommer att klara av det här. Redan nu sliter jag hund för att få eleverna att lära sig så mycket som möjligt. Dålig ventilation i klassrum byggda för färre elever än normala klasser, buller och hög volym, stress... Det är tufft att dessutom ha 35-timmarsveckor på jobbet med tillhörande tio timmars arbete hemma (vilket ingår i lärarens tjänst). Vill jag inte jobba på helgen, så måste jag alltså jobba två timmar hemma varje kväll. Missar jag en kväll för att jag är för trött, så måste jag jobba fyra timmar nästa dag. Eller på helgen. Lönen är enligt en nyligen publicerad artikel i Aftonbladet den absolut sämsta i förhållande till utbildningsnivån.

 

Lägg därtill då dessa nedskärningar, där jag ska medverka till lagbrott och barnmisshandel. Allt för en jäkla budget i balans. När ska de bestämmande fatta att problemet inte är att vi slösar, utan att vi får för lite pengar!?

 

Jag vill inte. Jag orkar inte.

 

God jul.