Monster ur röran!
Det är bara en vecka ungefär kvar tills fotografering av huset. Förrådet är knökafullt och jag måste lista ut var jag ska dumpa övriga överblivna prylar. Men det är inte allt - det måste möbleras om också. Sagt och gjort, så drog jag igång Operation Ommöblering. Efter en stund kallade jag in sönerna. Den ena hjälpte till att putta soffan två meter, den andra dammade av en bokhylla och ställde videofilmerna snyggt. Sedan tog deras ork slut. Jisses, det här kommer att bli en låååång vecka för mig!
Det blir fult innan det blir fint...
Att vända upp och ner på hela huset har sina fördelar. Det blir ju rent i alla skrymslen och vrår. Tyvärr finns det en nackdel också - man väcker de små djur, som ligger och sover för vintern. Så därför hittade jag detta gigantiska åttabenta monster strax ovanför min säng. Jag begriper inte varför de alltid ska dras till MIN sida av sängen, men jag vrålade på Ben, som skulle fixa iväg den. "Döda den inte!" beordrade jag, för spindelmos är nog snäppet värre än en levande spindel. Ben tog lite papper och hade JÄTTEKUL med att låtsas komma emot mig med pappret hela tiden. Jisses, vilken falsett jag har!
Spindeln får bara vara på liten bild, för den är så äcklig.
Det ska börjas i tid, och Kevin läser gärna böcker redan nu. OK, jag kanske överdrev lite, men han fattar säkert bilderna precis. Just denna har små fluffiga partier, som han tyckte var roliga att känna på. Hundens promenader är ett ständigt tjatande här hemma (säkert som i många andra hundfamiljer), så att även Kevin kan gå ut med Embla är ju bra. Här håller han i henne från vagnen. Nu gäller det bara att bygga upp lite armstyrka, så han orkar hålla emot 67 kilo, ifall hon får för sig att springa iväg. (Tyvärr lär hunden hinna dö inan han fått upp den armstyrkan...).
Det blir fult innan det blir fint...
Att vända upp och ner på hela huset har sina fördelar. Det blir ju rent i alla skrymslen och vrår. Tyvärr finns det en nackdel också - man väcker de små djur, som ligger och sover för vintern. Så därför hittade jag detta gigantiska åttabenta monster strax ovanför min säng. Jag begriper inte varför de alltid ska dras till MIN sida av sängen, men jag vrålade på Ben, som skulle fixa iväg den. "Döda den inte!" beordrade jag, för spindelmos är nog snäppet värre än en levande spindel. Ben tog lite papper och hade JÄTTEKUL med att låtsas komma emot mig med pappret hela tiden. Jisses, vilken falsett jag har!
Spindeln får bara vara på liten bild, för den är så äcklig.
Det ska börjas i tid, och Kevin läser gärna böcker redan nu. OK, jag kanske överdrev lite, men han fattar säkert bilderna precis. Just denna har små fluffiga partier, som han tyckte var roliga att känna på. Hundens promenader är ett ständigt tjatande här hemma (säkert som i många andra hundfamiljer), så att även Kevin kan gå ut med Embla är ju bra. Här håller han i henne från vagnen. Nu gäller det bara att bygga upp lite armstyrka, så han orkar hålla emot 67 kilo, ifall hon får för sig att springa iväg. (Tyvärr lär hunden hinna dö inan han fått upp den armstyrkan...).
Kommentarer
Trackback
