Apat mig
Jag är så sprängfylld just nu! Inte hjälper det att gå på toa eller att ringa någon, för det är inga sådana problem. Nä, jag är sprängfylld med kunskap, som jag bara MÅSTE pracka på några elever! Jag ligger på nätterna och tänker hur jag ska förklara olika saker för dem på bästa sätt. Men på morgonen så sitter inga elever vid frukostbordet, och de smarta exemplen jag hade i huvudet faller i glömska. Hemska tanke!
Fast det är såklart bara en yrkesskada, för egentligen vill jag ju inte undervisa just nu. Jag är supernöjd med att byta bajsblöjor, torka utsmetad barnmat, bli biten i bröstvårtorna och allt annat som hör till, allt för bara ett leende då och då.
Just nu är det dock översvämning på uppgifter här hemma. Samtidigt som man vill gosa och gulla med Kevin (och de andra sönerna med, men det är mindre populärt!), så måste allt ordnas inför flytten. På måndag kommer besiktningsmannen, så jag har målat om vid takfönstret i badrummet och ska försöka hinna röja både inne och ute. Inte för att det egentligen behövs, men det är ju lättare för alla om det inte är tusen prylar hemma. Igår hyrde jag ett förråd på Shurgard och hade med mig 10 flyttlådor i bilen. De två killarna som arbetade på kontoret där var mycket trevliga och kunniga, och jag skojade med den ena: "Kollade du oss (= mig och den andra anställda) i hissen nu då, så jag inte spottade på golvet eller nåt?". Det hade han inte, men den andra tyckte att jag kunde vinka till dem i kameran i hissen någon gång, för det hade ingen gjort, Så då var jag ju givetvis tvungen att dra på mig värsta flinet och vinka glatt när jag dumpat sista lasten flyttlådor. Tyvärr var hissen seg, så efter att jag apat mig i ett par sekunder, så tog det ytterligare 10 innan hissdörrarna gick upp, och då kändes det så där pinsamt, som en tystnad. Fast jag vet ju inte ens ifall de såg mig. Men det hade ju känts bättre att snabbt kunna dra därifrån när man fjompat sig...
Fast det är såklart bara en yrkesskada, för egentligen vill jag ju inte undervisa just nu. Jag är supernöjd med att byta bajsblöjor, torka utsmetad barnmat, bli biten i bröstvårtorna och allt annat som hör till, allt för bara ett leende då och då.
Just nu är det dock översvämning på uppgifter här hemma. Samtidigt som man vill gosa och gulla med Kevin (och de andra sönerna med, men det är mindre populärt!), så måste allt ordnas inför flytten. På måndag kommer besiktningsmannen, så jag har målat om vid takfönstret i badrummet och ska försöka hinna röja både inne och ute. Inte för att det egentligen behövs, men det är ju lättare för alla om det inte är tusen prylar hemma. Igår hyrde jag ett förråd på Shurgard och hade med mig 10 flyttlådor i bilen. De två killarna som arbetade på kontoret där var mycket trevliga och kunniga, och jag skojade med den ena: "Kollade du oss (= mig och den andra anställda) i hissen nu då, så jag inte spottade på golvet eller nåt?". Det hade han inte, men den andra tyckte att jag kunde vinka till dem i kameran i hissen någon gång, för det hade ingen gjort, Så då var jag ju givetvis tvungen att dra på mig värsta flinet och vinka glatt när jag dumpat sista lasten flyttlådor. Tyvärr var hissen seg, så efter att jag apat mig i ett par sekunder, så tog det ytterligare 10 innan hissdörrarna gick upp, och då kändes det så där pinsamt, som en tystnad. Fast jag vet ju inte ens ifall de såg mig. Men det hade ju känts bättre att snabbt kunna dra därifrån när man fjompat sig...
Kommentarer
Trackback
