My nose job
Det gäller att lära av sina misstag. Till exempel, så vill jag inte att mina söner ska välja ett lika underbetalt jobb, som jag själv har. Ett tag var jag inne på att de kunde bli kiropraktorer, för den jag går hos har minst 6 klienter per timme á 500 kronor styck. Kanske inte drömyrket för en tonåring, men vad vet de vad som är bäst för dem...? ;) Nu har jag ett annat yrke åt Johan, som ännu inte valt gymnasieprogram. Mäklare låter som ett sjysst jobb. Visst, en hel del kvälls- och helgjobb, men när de tar 65.000:- som ett MINIMUM, och säkert säljer mer än ett hus i månaden, då lär det bli en liten nätt förtjänst efter alla omkostnader. Fast Johan trilskas och vill gå och lära sig IT och teknik. Som om han inte redan kan det!?
Nej, barnen gör sällan som man vill att de ska göra. Nu när Kevin är dunderförkyld och producerar elvan titt som tätt (=två snorsträngar under snoken), så vill han ändå inte bli snyten (snuten? Konstigt ord hur som helst!). Så fort näsduken närmar sig honom, så slänger han bakåt huvudet och elvan förvandlas snabbt till en geggig sörja, som smetas ut över halva ansiktet. Nice... Blir inte många kindpussar nuförtiden.
Idag hade jag pyntat ett tjockt lager mascara på de spretiga ögonfransarna inför hundpromenaden i skogen. Man vet ju aldrig vem man råkar möta. Kanske blir man stoppad av polisen på vägen (de kollar ju ändå hastigheten säkert två gånger om året i byn!). Men inte kom någon och såg att jag ansträngt mig idag. Det blev till att ta en tur till ICA och köpa mjölk, så mascaran inte skulle vara bortkastad.
Nu borde jag verkligen gå ifrån datorn. Måste snickra på huset, måla om det, packa allt onödigt (95% av innehållet, alltså) osv. Funderar starkt på att sälja på egen hand, för via Hemverket får man hjälp av riktig mäklare att upprätta kontrakten. Trots att amerikanska mäklarsamfundet försöker skrämma folk till att inte sälja själva:
Men sedan när har jag brytt mig om sådan skrämselpropaganda? =) Däremot måste man nog tänka på hur man framställer objektet inför sina framtida övertagare:
Nej, barnen gör sällan som man vill att de ska göra. Nu när Kevin är dunderförkyld och producerar elvan titt som tätt (=två snorsträngar under snoken), så vill han ändå inte bli snyten (snuten? Konstigt ord hur som helst!). Så fort näsduken närmar sig honom, så slänger han bakåt huvudet och elvan förvandlas snabbt till en geggig sörja, som smetas ut över halva ansiktet. Nice... Blir inte många kindpussar nuförtiden.
Idag hade jag pyntat ett tjockt lager mascara på de spretiga ögonfransarna inför hundpromenaden i skogen. Man vet ju aldrig vem man råkar möta. Kanske blir man stoppad av polisen på vägen (de kollar ju ändå hastigheten säkert två gånger om året i byn!). Men inte kom någon och såg att jag ansträngt mig idag. Det blev till att ta en tur till ICA och köpa mjölk, så mascaran inte skulle vara bortkastad.
Nu borde jag verkligen gå ifrån datorn. Måste snickra på huset, måla om det, packa allt onödigt (95% av innehållet, alltså) osv. Funderar starkt på att sälja på egen hand, för via Hemverket får man hjälp av riktig mäklare att upprätta kontrakten. Trots att amerikanska mäklarsamfundet försöker skrämma folk till att inte sälja själva:
Men sedan när har jag brytt mig om sådan skrämselpropaganda? =) Däremot måste man nog tänka på hur man framställer objektet inför sina framtida övertagare:
Kommentarer
Trackback
