emblasmatte

Lek är något alla barn älskar, så även Kevin. Egentligen skulle man inte behöva inhandla alla dessa svindyra designerleksaker, som man lockas att köpa, då kastruller och annat i ens eget hem är minst lika kul. Det är rätt fascinerande att det är så himla lattjo att slänga saker UR lådor, men är dötrist att stoppa tillbaka dem...

 

Kevin har också visat ett starkt intresse för bilkörning och därför fick han ratta vrålåket (signerat V70) till parkeringsplatsen ifrån husdörren. En mäktig sträcka på 25 meter! Glada skratt och proffsigt framförande, med vindrutetvätt och tutande, allt på egen hand, gjorde mamma stolt som en kyrktu... kyrkhöna.

 

Utomhus finns också en massa bra ställen. Kattbajs bekymrar bara mammor, för Kevin lekte gott i lekparken.

 

 

För säkerhets skull blev en av födelsedagspresenterna en alldels egen "sandlåda", som är omättligt populär hos junior. Hälften av sanden har redan östs ur glad barnahand, men vad gör väl det, när det finns en hel säck till?

 

Att ibland få testa leksaker, som inte hör till vardagen, är också kul. Vid leksaksaffärer finns ofta bilar etc, som för en guldpeng tar med ditt barn på en rytmiskt gungande färd. Tyvärr var racerbilen trasig denna dag, men Hello Kitty-bilen fungerade och lät Kevin varsamt vaggas fram på en inbillad väg.

 

 

Något annat omåttligt populärt hos de oempatiska små liven är tortyr. Som förälder utstår man minuter, som känns som timmar, bredvid sina arvingar i sängen och tillåter dem att utöva diverse sadistiska egenheter, allt i hopp och tron att de snart ska somna, bara man inte rör sig. Näsor, som nästan dras ur led, ögon, som nästan gröps ur sina hålor, hy, som karvas blodig av naglar och örsnibbar, som små pekfingrar försöker perforera är bara några av de bisarra ageranden man tillåter. Men vad gör man inte för sina älskade barn? <3