emblasmatte

Nu är den definitivt här - perioden i Kevins liv, som kräver ständig övervakning. Likt Tarzan klänger han hellre högt än lågt här hemma!

 

Sandlådan han fick när han fyllde år tycker han mycket om. Att man kan utnyttja den till annat är den är ämnad för är givetvis en bonus. Eftersom Kevin hela tiden klättrade upp, så fick jag till slut ta av benen på bordet. Nu älskar han att sitta där, med sanden mellan tårna.

 

 

Ibland tror man som förälder att man är listig, som när man försöker se till att barnen inte når fjärrkontrollen, genom att lägga den på ett säkert ställe. Vi lade den i spjälsängen, som för tillfället är förpassad till vardagsrummet. Men junior vet minsann hur man kommer dit! Likadant är det med gåstolen. Först lärde han sig klättra ur den, men nu är det lattjo att klättra i den också.

 

 

Här hemma är det allra oftast en hel del disk på diskbänken i köket. Somliga tror säkert att vi lider av akut ryggskott eller ren och skär lathet, som inte ställer ner det i maskinen. Men faktum är att så fort luckan öppnas, så sugs Kevin dit likt en magnet. På ett kick är han uppe och inspekterar vad som finns på diskbänken. Så visst är man lat ibland, och lämnar allt framme, i stället för att fäkta med armar och ben medan man ställer ner allt, för att hålla ettåringen på behörigt avstånd.

 

Att inspektera omvärlden är också något nytt. Man måste inte ha mamma max en meter ifrån sig längre! Med leksaksbilen i högsta hugg, rullade han med den nedför gången. Där fanns det en roligare leksak, i form av en fimp, som man var tvungen att smaka på.

 

Sonen har också provat på vattenlek ute. För att låta bli hundens vattenskål, så hämtade jag helt sonika egna skålar åt honom. Eftersom det var så tidigt på morgonen (typ 11-snåret), så hade hjärncellerna inte vaknat till ordentligt och jag fyllde på med kallt vatten, vilket Kevin ganska snart upptäckte på ett mycket brutalt sätt.

 

 

Trots att jag inte har många lugna sekunder numer, så får jag också en hel del hjälp av sonen. På promenaderna håller han gärna i kopplet (med bravur!) och på Kvantum senast, så drog han kundkorgen genom hela affären. Visst, jag fick gå bredbent som en gammal cowboy för att inte trampa på den, men lyckan som strålades ur Kevins ögon var definitivt värt det. Att alla andra kunder fick något att fnissa åt bjuder vi på!