Fobier
När jag var runt 25 (typ förra året, alltså), så var jag med i en undersökning om fobier. Svarade på en massa enkäter och så småningom ville de att jag skulle komma och undersökas hur mycket jag svettades när jag såg bilder på spindlar. Trots tjat, så tackade jag artigt men bestämt nej. Jag är ju kvinna, och jag svettas INTE! Nädå, men det kändes inte lockande att sitta med elektroder (?) i armhålorna och stirra på vidriga djur.
Gissa hur mycket jag rös och äcklades bara jag letade bild på spindlar...
Spindlar har alltid varit något hemskt. Kanske startade fobin när Bernt på Bergvägen i Kungsängen roade sig med att dra loss benen på krypen. Det var så fruktansvärt vidrigt! Än idag vill jag inte ens kliva på spindlar, för då går jag ju omkring med spindelmos under skorna.
Alla har vi ju olika fobier. När jag var nyopererad i handleden, så började jag strax efter sänggrannen att spy floder. Sköterskan trodde jag inte klarade av att höra andra spy, men faktum var att det var morfinet som jag inte tålde. Jag såg mig i spegeln och jag var verkligen grön i ansiktet. Trodde det bara var ett uttryck... Annars har jag inga problem med andras "pizzor". Jag kan sitta och äta gopdis medan ungarna spyr i hinkar bredvid mig. Nema problema. Och att prata bajsblöjor och annat otrevligt vid matbordet äcklar mig inte det minsta.
Många tycker det är vidrigt när de serveras mat och hittar ett hårstrå i. Inte jag, dock. Jag pillar bara bort det och fortsätter äta. Herregud, hårstrået är ju kokt och alla baciller döda... =)
Något jag däremot inte klarar av är mat & djur från havet. När barnen var mindre och vi var hos Linda i Lappland, så fiskade vi i en sjö. Tyvärr fick jag ro iland varje gång en fisk nappade, så Linda kunde haka loss kräket från kroken, för jag vägrar ens peta på den. Eller masken. Mycket motion fick jag...
När Kevin får en burk med fisk, så vägrar jag känna om maten är för varm med läpparna, såsom jag annars alltid gör. Ingen fisk i mitt ansikte, tack! Och skulle jag bli serverad ägghalvor och ombedd att skrapa bort kaviarn, så hade jag bara tittat snett. Jisses, tro att jag äter något, som fiskdelar nuddat!
Gissa hur mycket jag rös och äcklades bara jag letade bild på spindlar...
Spindlar har alltid varit något hemskt. Kanske startade fobin när Bernt på Bergvägen i Kungsängen roade sig med att dra loss benen på krypen. Det var så fruktansvärt vidrigt! Än idag vill jag inte ens kliva på spindlar, för då går jag ju omkring med spindelmos under skorna.
Alla har vi ju olika fobier. När jag var nyopererad i handleden, så började jag strax efter sänggrannen att spy floder. Sköterskan trodde jag inte klarade av att höra andra spy, men faktum var att det var morfinet som jag inte tålde. Jag såg mig i spegeln och jag var verkligen grön i ansiktet. Trodde det bara var ett uttryck... Annars har jag inga problem med andras "pizzor". Jag kan sitta och äta gopdis medan ungarna spyr i hinkar bredvid mig. Nema problema. Och att prata bajsblöjor och annat otrevligt vid matbordet äcklar mig inte det minsta.
Många tycker det är vidrigt när de serveras mat och hittar ett hårstrå i. Inte jag, dock. Jag pillar bara bort det och fortsätter äta. Herregud, hårstrået är ju kokt och alla baciller döda... =)
Något jag däremot inte klarar av är mat & djur från havet. När barnen var mindre och vi var hos Linda i Lappland, så fiskade vi i en sjö. Tyvärr fick jag ro iland varje gång en fisk nappade, så Linda kunde haka loss kräket från kroken, för jag vägrar ens peta på den. Eller masken. Mycket motion fick jag...
När Kevin får en burk med fisk, så vägrar jag känna om maten är för varm med läpparna, såsom jag annars alltid gör. Ingen fisk i mitt ansikte, tack! Och skulle jag bli serverad ägghalvor och ombedd att skrapa bort kaviarn, så hade jag bara tittat snett. Jisses, tro att jag äter något, som fiskdelar nuddat!
Kommentarer
Trackback
