emblasmatte

För en som varken tycker om sill eller att dansa kring en stång, så har midsommar varit en överreklamerad tradition. Nu när vi hade flickorna hos oss, så åkte vi i varje fall till Vattholma, där stort firande traditionsenligt gick av stapeln. Flickorna och Kevin fick rida på ponny. Sonen fick den allra minsta, som visade sig vara lika hög i mankhöjd som vår hund Embla. Jag är dock tveksam, hästen såg mindre ut... I början gick det bra och Kevin tyckte det var kul, men sedan hatade han den dumma hjälmen, som for på sniskan, och började tjuta. Så hans tur blev kortare, men nu har jag i varje fall introducerat honom i hästmänniskornas fantastiska värld...

 

Att socker får ett enormt överpris bara för att man fluffar till det, stoppar inte midsommarfirande människor. Kön till sockervadden ringlade lång och barnen fick givetvis mumsa i sig en var - även Kevin fick smaka.

 

 

Chokladhjul med jättevinster lockar många. Så gott som alla nummer spelades varje gång, vilket gjorde att mannen fick in 300:- per snurr och allra oftast fick ge bort en liten twistpåse. Schysst business! Vi brände en del slantar där med, men har uppenbarligen mer tur i kärlek. Vid lotteriet vann dock både Nova och jag minsta vinsten. Man fick välja bland en drös gosedjur och jag valde det som kommit att symbolisera mig: en flodhäst. Flickorna tycker jag är lika tjock som en sådan. Barn kan vara så brutalt ärliga ibland... ;)

 

 

Kvällen avslutades med att Nova, som så många gånger förr, fick snygga till mig lite. Hon blir bättre och bättre för varje gång! Det är en win-win-situation. Hon gör det hon tycker är kul och jag njuter av att bli ompysslad. Men jag ser alltid till att hon får hålla på när jag inte har några fler ärenden utomhus för kvällen... =)