emblasmatte

Jag och bonusflickorna skulle få oss en lugn tur på köpcentret, där vi skulle inhandla lite nytt åt dem. Åh, så fel jag hade! På motorvägen föll jag ganska snart ihop som en fällkniv. Med näsan över instrumentbrädan rattade jag försiktigt fram. Ska jag svänga in till kanten? Det medför ju onekligen stora risker att stanna vid vägrenen på motorvägen, men är det nödfall, så är det. Med svetten sipprande fram som små pärlor på pannan, fortfarande dubbelvikt, sneglade jag bakåt, men bestämde mig för att trots allt hålla ut till nästa avfart. Knappt hann jag köra av, innan jag stannade vid dikeskanten och flög ut ur bilen snabbare än en torped. Jag slet upp bakluckan och med en servett började frenetiskt att vifta, för att få ut inkräktaren. Han hade krupit längs med taket, gjort en paus över mitt huvud (därav hukandet) och hotat att med hjälp av sin silkestråd hissa sig ner och börja spatsera i min nacke. Fasiken, vad jag HATAR spindlar!!