emblasmatte

Jag älskar den här bilden. Kontrasterna i färg (i vanliga fall upplever jag inte Kevin som så här brun!), det stadiga taget om bröstet, blicken.  Min superälskling!

Trots att han inte vill sluta amma, så gör sonen stora framsteg. Trappan har vi varit tvungna att förse med grind, eftersom junior upptäckt hur enkelt - och kul - det är att krypa upp för den. Det är också väldigt roligt att gå, men bara om någon håller honom i händerna. Han vill så gärna ta sig mellan möblerna, men vågar inte släppa taget innan han håller i något. Men snart kommer nog det där modiga, läskiga första steget!



Nu är det ju så att jag har två andra söner också, och de är så duktiga och snälla de med! På mors dag överraskade de med ett fång rosor och ett fint brev. Pussepojkarna! Tänk att de är så stora. Andreas har fyllt 21 och Johan ska gå ut nian om bara några dagar. Och jag inser precis att det betyder att jag är GAMMAL! Tur jag färgade håret häromdagen, fast jag tror nog ändå att Micke tror jag är 47... =)



Gammal är ju pappa, och när man är gammal, så har man krämpor. Det är liksom obligatotiskt och far är inget undantag. Därför har vi inte setts så ofta det senaste året (eller två åren), men för ett par veckor sedan kom vi i varje fall över och hälsade på, jag, Kevin och Andreas. Jag längtar mer och mer efter att bo i Stockholm, så jag kan träffa mina älskade släktingar betydligt oftare!