Ett område med... karaktär
Huga! Vart har jag flyttat egentligen? För det första så har jag träffat på några grannar. Kvinnan som bor vägg i vägg passade på att hälsa när vi råkade mötas vid våra ytterdörrar. Hon heter Irina och bor med sin man och dotter. Vips, så var hon inne i sitt hus, innan jag hann berätta vilka som flyttat in i mitt hus. Jaha, intresserad? Knappast. Bara lite artig, alltså. hennes man mötte Ben lite senare, men han presenterade sig inte ens.
En annan granne var dock precis tvärtom. Hon och en man (hennes man? Bror?) kom förbi på väg till parkeringen och blev imponerade av Embla, så de stannade till och pratade. En sisådär 120 sekunder senare visste vi att hon hade opererat in skruvar i ryggen för 10 dagar sedan, har två katter varav den ena heter Prinsen och att mannen, som bor i Värmland, har cancer. "Så nu ser jag ut så här" log han och slet av sig mössan och en skallig hjässa uppenbarade sig. Inte varje dag man får veta så mycket om främlingar på så kort tid...
Finast PÅ kroppen!
Till råga på allt blev det stora rubriker i tidningen idag: på Himmelsvägen i Storvreta (min gata!!) hittade någon på lördagseftermiddagen 15 avhuggna fårhuvuden. Hm, någon med sjuk humor? Eller en väldigt hungrig muslim? (Vad gjorde Ben egentligen på förmiddagspromenaden!? Han serverade lammkött till middagen i varje fall!)
http://www.unt.se/uppsala/makabert-fynd-i-storvreta-1697250.aspx
På väg hem från Stockholm idag, så satte jag farthållaren på 130. Det är ju så trist att köra motorvägen från Arlanda till Uppsala. Det är lite trafik och alldeles mörkt (ingen gatubelysning). När jag nästan var framme vid stadsgränsen, innan det ännu blev upplyst, kom en bil och körde om mig. I mitt inre tänkte jag på hur det skulle bli ifall jag stoppades av en polisbil: skulle jag stå på vägkanten i tunna, ärmlösa klänningen, såsom jag nu satt och körde? Hur kunde jag veta? Det var nämligen en polisbil som gled förbi! Och... den fortsatte! Uppenbarligen hade han viktigare saker för sig än att stoppa fortkörande småbarnsmammor i tunna kläder på motorvägen. Kanske skulle han plocka upp lite fler fårhuvuden i Storvreta...
En annan granne var dock precis tvärtom. Hon och en man (hennes man? Bror?) kom förbi på väg till parkeringen och blev imponerade av Embla, så de stannade till och pratade. En sisådär 120 sekunder senare visste vi att hon hade opererat in skruvar i ryggen för 10 dagar sedan, har två katter varav den ena heter Prinsen och att mannen, som bor i Värmland, har cancer. "Så nu ser jag ut så här" log han och slet av sig mössan och en skallig hjässa uppenbarade sig. Inte varje dag man får veta så mycket om främlingar på så kort tid...
Finast PÅ kroppen!
Till råga på allt blev det stora rubriker i tidningen idag: på Himmelsvägen i Storvreta (min gata!!) hittade någon på lördagseftermiddagen 15 avhuggna fårhuvuden. Hm, någon med sjuk humor? Eller en väldigt hungrig muslim? (Vad gjorde Ben egentligen på förmiddagspromenaden!? Han serverade lammkött till middagen i varje fall!)
http://www.unt.se/uppsala/makabert-fynd-i-storvreta-1697250.aspx
På väg hem från Stockholm idag, så satte jag farthållaren på 130. Det är ju så trist att köra motorvägen från Arlanda till Uppsala. Det är lite trafik och alldeles mörkt (ingen gatubelysning). När jag nästan var framme vid stadsgränsen, innan det ännu blev upplyst, kom en bil och körde om mig. I mitt inre tänkte jag på hur det skulle bli ifall jag stoppades av en polisbil: skulle jag stå på vägkanten i tunna, ärmlösa klänningen, såsom jag nu satt och körde? Hur kunde jag veta? Det var nämligen en polisbil som gled förbi! Och... den fortsatte! Uppenbarligen hade han viktigare saker för sig än att stoppa fortkörande småbarnsmammor i tunna kläder på motorvägen. Kanske skulle han plocka upp lite fler fårhuvuden i Storvreta...
Kommentarer
Trackback
