Grotthål och desperata modeller.Typ.
Man lär sig något nytt varje dag, så sant som det är sagt! Att bo i radhus har påmint mig om fördelen med ett kedjehus, där inga grannar någonsin hörs. Nu hör jag grannarna när de går upp för trappan. Tack och lov har jag ett hörnradhus, men ändå...
Att inte kunna parkera precis utanför ytterdörren är också ett minus, framför allt om man brukar handla tunga matkassar. Men å andra sidan kan jag behöva motionen.
Idag upptäckte jag ännu ett litet aber: tvättstugan. Den kan vara fräsch och fin, som hos Ben. Jag hade faktiskt sett fram emot att få använda tvättstuga igen, så man fick all veckans tvätt fixad i ett nafs, i stället för att traggla med maskiner vareviga dag. Men inne i "grottan" gjordes upptäckten: två antika maskiner, varav den ena med kärvande dörr (det tog mig åtskilliga minuter att få ut tvätten), mindre trevlig lukt, dammråttor överallt osv. Till råga på allt var torktumlare och -skåp så ineffektiva att de inte fick tvätten torr på två timmar ens. HU! Men tydligen ska den andra tvättstugan vara bättre, så det blir dit vi styr kosan nästa gång. Nåja, en sak var bra med grottan: det fanns böcker att låna medan man tvättade och jag hittade en sprillans oläst Läckberg. Har inte läst något alls av henne än (*skäms*), så jag lånade hem boken. Kanske kan ställa dit en alldeles oläst harlekinroman i stället? ;)
När jag idag körde iväg i all hast för att köpa längre antennsladd (ja, idag kom äntligen tv-box och modem!), så pep jag in en snabbis på Systemet. Stötte på en f.d. kollega och det var kul att höra om hur hon har det nu och att det är ett helt gäng pensionerade lärare från "min" skola som ses regelbundet. Ja, man saknar sina gamla kollegor. En av dem jag saknar mest är Jörgen. De sista åren arbetade vi inte i samma arbetslag, men pratade när vi sågs i personalrummet. Vi är inte jämngamla alls, men ändå kändes det lite som en soul mate med Jörgen. Fast även om det är himla trist att han slutat, så är jag glad att han njuter av livet som pensionär! (Jag vill också bli pensionär - nu!)
Annars fortsätter krasslandet här hemma. Kevin-ponken har feber för tredje dagen. Alvedonet hamnar mest utanför (och i natt var hela jag och min säng insmorda med härlig alvedonlukt...), men ger ju ändå effekt. Trots sjukan, så är han otroligt glad och snäll. Det är inte mycket han har gnällt de senaste dagarna. LOVE HIM!!!!
Att inte kunna parkera precis utanför ytterdörren är också ett minus, framför allt om man brukar handla tunga matkassar. Men å andra sidan kan jag behöva motionen.
Idag upptäckte jag ännu ett litet aber: tvättstugan. Den kan vara fräsch och fin, som hos Ben. Jag hade faktiskt sett fram emot att få använda tvättstuga igen, så man fick all veckans tvätt fixad i ett nafs, i stället för att traggla med maskiner vareviga dag. Men inne i "grottan" gjordes upptäckten: två antika maskiner, varav den ena med kärvande dörr (det tog mig åtskilliga minuter att få ut tvätten), mindre trevlig lukt, dammråttor överallt osv. Till råga på allt var torktumlare och -skåp så ineffektiva att de inte fick tvätten torr på två timmar ens. HU! Men tydligen ska den andra tvättstugan vara bättre, så det blir dit vi styr kosan nästa gång. Nåja, en sak var bra med grottan: det fanns böcker att låna medan man tvättade och jag hittade en sprillans oläst Läckberg. Har inte läst något alls av henne än (*skäms*), så jag lånade hem boken. Kanske kan ställa dit en alldeles oläst harlekinroman i stället? ;)
När jag idag körde iväg i all hast för att köpa längre antennsladd (ja, idag kom äntligen tv-box och modem!), så pep jag in en snabbis på Systemet. Stötte på en f.d. kollega och det var kul att höra om hur hon har det nu och att det är ett helt gäng pensionerade lärare från "min" skola som ses regelbundet. Ja, man saknar sina gamla kollegor. En av dem jag saknar mest är Jörgen. De sista åren arbetade vi inte i samma arbetslag, men pratade när vi sågs i personalrummet. Vi är inte jämngamla alls, men ändå kändes det lite som en soul mate med Jörgen. Fast även om det är himla trist att han slutat, så är jag glad att han njuter av livet som pensionär! (Jag vill också bli pensionär - nu!)
Annars fortsätter krasslandet här hemma. Kevin-ponken har feber för tredje dagen. Alvedonet hamnar mest utanför (och i natt var hela jag och min säng insmorda med härlig alvedonlukt...), men ger ju ändå effekt. Trots sjukan, så är han otroligt glad och snäll. Det är inte mycket han har gnällt de senaste dagarna. LOVE HIM!!!!
Kommentarer
Trackback
