På jakt efter en riktig MAN
Oj, länge sedan jag hann blogga! Ska försöka hinna några rader i dag i varje fall.
De senaste dagarna har varit späckade. Först kom min gamla universitetsbästis Linda och hälsade på från Lappland. Så efterlängtat och roligt! Saknar verkligen henne och alla skratt. Även fast vi inte gjorde något spektakulärt, så fanns det gott om tid till att prata. Jag försökte ragga upp en man åt henne här, så hon ska flytta tillbaka till Uppsala, men det gick inte så bra... Hon hade visst lite krav, och trots att jag påpekade det finurliga i att som språklärare skaffa sig en pojkvän som bara kan säga "soft" hela tiden, så nappade hon inte. Nåja, jag ska söka vidare, med eller utan henne, och hitta det perfekta kapet! ;)
Valborg är ju årets Happening i staden, så vi laddade för fullt och hade trott på lika många restaurangkunder som på Kulturnatten. Tyvärr blev det inte så. Vi var fyra restaurangvagnar bredvid varann på torget, och vi, thailändarna och mexikanen hade sporadiska gäster, medan langos-mannen hade konstant lång kö.
Även fast den massiva invasionen uteblev, så var det en hel del roliga kunder som dök upp. Givetvis var de berusade (inte många var nyktra denna dag). En sade att jag fick ta vilket pris som helst och accepterade tre tusen för en galett. Fast ärlig som jag är, så knappade jag in 65 pix på kortterminalen som vanligt.
Kevin skulle få barnvakt för första gången, så mamma kom hit. Tyvärr började det uselt med att han skrek en massa på natten och dagen var inget undantag. Han måste ha haft ont i magen eller något. Eftersom businessen gick rätt knaggligt, så fick mamma komma tillbaka med Kevin och åka hem i stället. Det fanns ingen anledning att fresta på stackars mamma och sonen, som givetvis var extra mammig nu när han var sjuk. Idag är han lite mer sitt vanliga jag, men även denna natt var skrikig (och han som annars ALDRIG skriker på nätterna).
Idag har jag fått ta konsekvenserna av massor med stress och jobb och vakna nätter och migränen har varit hemsk. Tyvärr har den varit väldigt påfrestande på sistone, och jag står snart inte ut längre. När inte ens fyra tabletter åt gången hjälper, vad gör man då? Känns bara jobbigt att tjata på sjukvården, som bara gör en fjuttig undersökning efter en massa tjat. Jag skulle vilja att de gjorde en utredning och alltså gjorde en massa undersökningar tills de hittade felet. För något måste ju vara fel. Tänk att jag levt mina (troligen) bästa år med så mycket huvudvärk. Tänk om det finns en lösning, som skulle ha gjort mig smärtfri sedan många år. Att finna en lösning skulle alltså vara undebart, men samtidigt skulle jag vara så bitter.
De senaste dagarna har varit späckade. Först kom min gamla universitetsbästis Linda och hälsade på från Lappland. Så efterlängtat och roligt! Saknar verkligen henne och alla skratt. Även fast vi inte gjorde något spektakulärt, så fanns det gott om tid till att prata. Jag försökte ragga upp en man åt henne här, så hon ska flytta tillbaka till Uppsala, men det gick inte så bra... Hon hade visst lite krav, och trots att jag påpekade det finurliga i att som språklärare skaffa sig en pojkvän som bara kan säga "soft" hela tiden, så nappade hon inte. Nåja, jag ska söka vidare, med eller utan henne, och hitta det perfekta kapet! ;)
Valborg är ju årets Happening i staden, så vi laddade för fullt och hade trott på lika många restaurangkunder som på Kulturnatten. Tyvärr blev det inte så. Vi var fyra restaurangvagnar bredvid varann på torget, och vi, thailändarna och mexikanen hade sporadiska gäster, medan langos-mannen hade konstant lång kö.
Även fast den massiva invasionen uteblev, så var det en hel del roliga kunder som dök upp. Givetvis var de berusade (inte många var nyktra denna dag). En sade att jag fick ta vilket pris som helst och accepterade tre tusen för en galett. Fast ärlig som jag är, så knappade jag in 65 pix på kortterminalen som vanligt.
Kevin skulle få barnvakt för första gången, så mamma kom hit. Tyvärr började det uselt med att han skrek en massa på natten och dagen var inget undantag. Han måste ha haft ont i magen eller något. Eftersom businessen gick rätt knaggligt, så fick mamma komma tillbaka med Kevin och åka hem i stället. Det fanns ingen anledning att fresta på stackars mamma och sonen, som givetvis var extra mammig nu när han var sjuk. Idag är han lite mer sitt vanliga jag, men även denna natt var skrikig (och han som annars ALDRIG skriker på nätterna).
Idag har jag fått ta konsekvenserna av massor med stress och jobb och vakna nätter och migränen har varit hemsk. Tyvärr har den varit väldigt påfrestande på sistone, och jag står snart inte ut längre. När inte ens fyra tabletter åt gången hjälper, vad gör man då? Känns bara jobbigt att tjata på sjukvården, som bara gör en fjuttig undersökning efter en massa tjat. Jag skulle vilja att de gjorde en utredning och alltså gjorde en massa undersökningar tills de hittade felet. För något måste ju vara fel. Tänk att jag levt mina (troligen) bästa år med så mycket huvudvärk. Tänk om det finns en lösning, som skulle ha gjort mig smärtfri sedan många år. Att finna en lösning skulle alltså vara undebart, men samtidigt skulle jag vara så bitter.
Kommentarer
Trackback
