emblasmatte

Jag lovade att svara på hur vi lärare uppfattar mobbing i skolan, så: here goes!

 

Jag tror att så länge skolan funnits, så har nog elever tyckt att lärare blundar för mobbing. Och kanske finns det sådana lärare, men jag tror de är väldigt få! På min skola vet jag att vi inte accepterar mobbing. Men ändå förekommer det - hur går det ihop?

 

Svaret är faktiskt väldigt enkelt: mobbarna är nästan aldrig taskiga när en lärare ser på! Även om det sker till och med inenn i klassrummet, så är det viktigt att tänka på att med kanske 30 elever i rummet, så är det helt omöjligt att se eller höra allt. Jag önskar verkligen jag kunde uppfatta allt, i varje fall allt elakt, för mobbare tycker jag väldigt, väldigt illa om. Men jag är inte mer än människa och mobbarna är smarta och är oftast elaka på rasterna, där vuxna alltför ofta lyser med sin frånvaro.

 

Ett annat problem är att läraren kanske inte uppfattar situationen som mobbing. Elever busar och busbråkar mest hela dagarna och även om man försöker se på händelserna ur olika perspektiv, så kan det vara svårt att veta ifall någon tar illa upp. För det är ju så, att något som jag tar illa upp av att höra, kanske en annan bara tycker är skojigt när det sägs åt honom/henne. (Här talar jag givetvis inte om självklara saker, som genast märks är mobbing!) I dessa fall är det superviktigt att man pratar med läraren och berättar. Vi är ju inte tankeläsare!

 

Det gäller dock att välja rätt tillfälle. Om man lite skrattande säger till läraren att "Pelle är dum" när lektionen börjar, så tas det nog sällan på allvar. Men om man stannar kvar efter lektionen eller söker upp läraren en rast, så väger det man säger plötsligt mycket mer.

 

Vi lärare vill alltså gärna stoppa mobbingen, men det är mycket svårt när vi inte ser övergreppen eller när vi inte vet att någon tar illa upp. Berätta för oss, så kan vi hjälpa!