Jobbet
Efter en sisådär tre veckor av den nya terminen, så kan jag sammanfatta läget på jobbet.
Jag har två grupper b-engelska, eller extraengelska, som en del kallar det. Här samlas de elever, som väljer bort spanska/franska/tyska, för att i stället läsa mer engelska. Tidigare har dessa grupper kunnat vara väldigt stökiga, då elever, som är skoltrötta och därmed valt bort sitt b-språk för att de är lata, hamnat tillsammans med dessa elever, som ju faktiskt behöver mer engelska för att kunna få ett godkänt betyg. Då har man som lärare frustrerat stångats med att hålla ordning på elever, som skiter i undervisningen då de ändå inte får betyg i ämnet, och elever som är i desperat behov av hjälp. I år har det dock blivit så att det bara är elever i behov i dessa grupper, vilket avsevärt underlättar undervisningen för mig och avsevärt hjälper de elever som behöver extra engelska.
Det är ju inte heller ett minus att dessa två grupper består av väldigt få elever. Då känner man som lärare att man verkligen räcker till, och jag får göra det jag älskar: undervisa och lära ut allt jag kan! I engelska har jag min egen klass, som av någon anledning består av blott 14 elever. Två av dessa har dock inte kommmit tillbaka från sin långa utlandssemester än, så vi har hittills bara varit 12. Skulle två elever gilla att prata lite för mycket, så kan jag enkelt sprida ut dem i klassrummet. Tyvärr är dessa lektioner endast 40 minuter långa; det optimala för mig är 50-minuterslektioner. Det kanske inte verkar som så stor skillnad, men det är det faktiskt.
I min svenska har jag ungefär 25 elever, min enda stora klass. Det är en sexa, och OJ, så roligt det har varit hittills att undervisa dem! De lyssnar, är intresserade, vågar fråga och är positiva. Flera stycken har redan kommit och berättat att de tycker jag är en jättebra lärare! Och varför tycker de det? Jo, svaret är enkelt: jag har sagt att jag inte ger dem läxor i svenska normalt sett och jag låter dem slippa kånka på svenskhäftet, för de får lägga dessa i klassrummet. Tänk att så små grejer kan göra en så populär!
Därtill har jag profiltid med 10 elever i sexan. Det är de elever, som inte vill ha fotbolls- eller NO-profil. Framöver kommer de att kunna arbeta med sådant de ligger efter i eller fördjupa sig i något de tycker är kul.
Som ni ser, så är det ännu frid och fröjd på jobbet! Fråga mig igen om ett par månader när alla omdömen ska skrivas, utvecklingssamtal ska hållas, projekt planeras...
Kommentarer
Trackback
