Frustration
Jag vet att alla människor inte följer alla lagar och regler. Vi alla bryter mer eller mindre emot dem. Jag har till exempel svårt att hålla hastigheten när jag kör.
Till skillnad från vissa, så skulle jag inte kunna säga att jag aldrig skulle kunna döda någon. Det kan man aldrig veta, för du kan hamna i en situation där det gäller ditt eget eller dina barns liv. Av den anledningen ska vi heller inte döma någon på förhand, innan vi hört hela historien. Under alla år jag besökt häktet och fängelser, så har jag hört många berättelser som gett mig en annan syn på saker och ting än vad kanske många andra har.
Trots denna insikt, så finner jag en stor, överväldigande frustration över vissa brott. Onödiga brott, som vandalisering utan baktanke är ett sådant. Att slå sönder och elda upp sin bil för att försöka få ut pengar på försäkringen är en sak. Det finns då ett syfte bakom, hur idiotiskt man än må tycka att det är. Men när folk på måfå slår sönder egendom, då blir jag så less.
Stadsdelen där jag jobbar har de senaste veckorna råkat ut för så mycket skit. Troligtvis är det ungdomar som håller på, för det är typiska sådana brott. At elda ner biblioteket är en av sakerna jag blir så frustrerad över. Vad är syftet? Det kan verkligen inte finnas någon vettig förklaring, mer än att det är "kul" att förstöra. Min skola och skolan bredvid har också utsatts för inbrott. Inget har stulits, det har bara saboterats en massa inne. Skolans samlingssal har också fått påhälsning, och då klippte förövarna sönder vår fina ridå på scenen. Återigen: det kan omöjligt finnas något vettigt syfte med det.
I området har bilar vid flera olika tillfällen satts i brand. Andra har fått inslagna fönsterrutor. Allt till synes helt utan anledning. Och brotten fortsätter begås, för här tjallar man inte.
Jag tog upp detta med eleverna, hur idiotiskt fel satsen "jag golar inte" har blivit. Åren i häktet har lärt mig att dagens unga missar en viktig fortsättning på frasen: "jag golar inte på mina polare". För varför i hela världen ska jag hålla tyst och inte tjalla på någon jag ogillar? Fatta nöjet att se den personen åka in! Eller vill jag hellre, via mina eller mina föräldrars skattepengar, betala för allt som förstörs och stjäls? Någon elev uttryckte att man kunde åka på stryk om man golar. Visst låter det så, men handen på hjärtat: hur vanligt är det att hoten omsätts i handling? Om vi alla tjallade, så skulle brotten i princip försvinna, eftersom alla förövare skulle hamna bakom lås och bom. För så är det ju: det är en liten klick missanpassade som saboterar i mängder.
Vissa brott accepterar jag (jag tar smällen med böter ifall jag åker fast, för så snabbt kör jag inte att körkortet skulle ryka), andra förstår jag. Men urbota idiotiska handlingar utan acceptans och förståelse måste vi bli av med. Det går, om alla hjälper till.
Kommentarer
Trackback