emblasmatte

Idag är det en sådan där dag, när jag inte har energi. Det är många faktorer som spelar in, och en av dem är Masken. De flesta vet vad jag pratar om: trots att man periodvis i livet stöter på jobbiga saker, så vill man inte alltid visa det eller berätta det, för alla frågor eller kommentarer är bara påfrestande. Jag vet att jag inte är ensam om det; varje människa har tillfällen varje år, som man inte vädrar. Allt från bråk med sin partner, dödsfall i släkten, sjukdomar, oro över vänner, småbarn som inte sover på nätterna till problem på jobbet.

 

Oftast är det inte bara en sak. En olycka kommer sällan ensam, heter det ju. Och just nu är det mycket i mitt liv. Jag är alldeles slut! Det är så mycket oro i mitt huvud. Därför blir jag ledsen när en del inte förstår att det kan vara tufft, trots att jag i cybervärlden framstår som att jag inte har några bekymmer alls. Sådant ökar bara mitt usla mående!

 

Så i kväll orkar jag inte göra något. Kevin har somnat och jag borde röja upp efter middagen, plocka undan saker han tagit fram, sopa undan jorden han öst ut, rätta uppsatserna innan måndag... Listan kan göras hur lång som helst. Men jag har ingen energi, ingen ork. Plitar lite på bloggen bara i en klen förhoppning om förståelse. Sympati är jag verkligen inte ute efter, för som sagt: vi har alla perioder när allt tycks gå emot oss. Tänk på det.