emblasmatte

 

Usch, så trött jag är på mat. Det är så... överskattat. "Onödigt" kan jag ju inte gärna skriva. Jag tycker det är så tråkigt med vardagskrubbet, och ofta blir det lite halvtorrt. Som idag, när ett gäng prinskorvar låg färdigstekta i kylen. Potatismos är inte gott, så det blev snabbmakaroner till. Lite krydda på, men segt i munnen var det. Tog en näve isbergssallad ifrån durkslaget efteråt, allt för att vitaminerna ska få komma in och göra sitt jobb. De få som tittar in...

 

 

Jag hade ju kunnat slippa matlagningen, ifall jag gillade färdigmaten som dignar i mataffärernas frysdiskar. However, smakrikt är det inte och vem vet något om innehållet? Och då menar jag inte hästkött i lasagnen, utan sådana där havslevande marodörer, som har en tendens att trycka sig in i förpackningar där jag minst anar det. Som exempel kan nämnas sådana där typ currysåser, som finns i förpackningar, redo att göra köttet till en delikat asiatisk rätt. Men läser man innehållsförteckningen, så ser man att skiten innehåller ostron! Urk och fy - inte över mina läppar! Visst har jag gladeligen och med god aptit tryckt i mig både en och två sådana grytor förut, men nu när jag läst och vet, så är det dödsdömt. Jag kanske borde sluta läsa innehållsförteckningarna?

 

 

Det blir inte lättare av att man har en liten kille, som ibland älskar mat, men alltför ofta inte vill ha någon varm mat what so ever. Ena dagen älskar han bacon, och snor allt från brorsans tallrik. Nästa dag, när han får en egen portion, så spottas allt bacon ut. Idag serverade jag lasagne, som han knappt ägnade en blick. Genast gjorde jag det man som bra förälder inte ska - värmde på annan mat; prinskorv, för att se ifall han åtminstone behagade äta det. Urk och blä, trots att korv brukar vara en favorit. Det slutade med att han fick en risifrutti, för han är ju lite mager nuförtiden, när magen krånglade under så många veckor förut. I know, jag gräver min egen krav, skjuter mig i foten, som man bädda får man ligga...

 

 

Kanske blir maten godare ifall den ser rolig ut? Det sägs ju så, men jag är tveksam. J ag menar, vem vill äta mat, som man ägnat timmar åt att göra och som är bedårande fin att titta på? =)

 

(Och det var värst så international jag var med uttrycken idag...)