emblasmatte

Vilken dag!

 

Första dagen med eleverna flöt på utan några som helst problem. Det verkar som att jag bara har 14 elever i min klass, men ingen är nytillkommen, så det behövdes inte direkt någon lära-känna-tid. Inte för mig i alla fall. Min nya mentorskollega behövde dock få veta lite om juvelerna, och tyvärr har majoriteten av lärarna som undervisar min klass bytts ut under sommaren, så de närmsta lektionerna framöver lär bestå av en massa presentationer.

 

 

Eftersom min ömmande axlar avsevärt förvärrats över helgen (nu verkar det typ som att jag fått muskelinflammation i båda axlarna), så ringde jag och lyckades få en drop-in-tid på massage. 30 minuter valde jag, eftersom jag var osäker på hur det skulle vara att bli knådad när man har så ont. Redan efter tre minuter insåg jag hur klokt det var att inte ha valt en timme (vilket jag normalt sett alltid väljer). Jäklar, så ont det gjorde! Dels ömmade musklerna så mycket, det var precis som om jag hade träningsvärk och att massera då är inte helt skönt, dels ilade smärtan ut i vänsteramen hela tiden pga ställningen man ligger i. Jag har aldrig förr plågats så mycket under en massage! Inget ont om massören - hon var jättebra - utan det var min kropp som ställde till med obehaget. Hemskt, men helt klart nödvändigt. Skulle behöva gå varje dag denna vecka, men vem har råd med det?

 

Men en olycka kommer sällan ensam. Den plågsamma genomarbetningen av mina axelmuskler var bara förrätten. På dagis pratade jag en del med en fröken, och Kevin krävde att få bilnyckeln med en gång. Vi har som procedur att han alltid ska "låsa upp". Åh, vad jag ångrar att jag gav med mig och räckte över nyckeln till honom! Ganska snart kom han upprörd tillbaka till mig och fröken och jag insåg att han stoppat nyckeln i ett stuprör, som går låååångt ner i marken. Fröken hämtade en sopborste, för att se hur djupt det var, och det var djupare än så... Det var bara att glömma att få upp nyckeln där och då. Och eftersom hemnycklarna var inlåsta i bilen (tillsammans med mobilen, kylvarorna från ICA mm), så var det bara att glömma att gå hem och hämta reservnyckeln. Jag fick ringa 17-åriga sonen, som var hos sin pappa. Han cyklade hem till mig och hämtade reservnyckeln och cyklade till dagis med den. Under tiden fördrev jag och Kevin tiden på dagis lekplats. Till sällskap hade vi Livia, en ursöt tjej, som redan på morgonen fattat tycke för mig och också skulle ge mig puss och kram när jag skulle gå. =) En liten solstråle bland alla dagens bildliga regnmoln!

 

I morgon är en annan dag. Förhoppningsvis mindre smärtsam och mindre klantig!